Jag hade världens bästa dag igår, så jag vet inte vad det är som får mej att inte klara av de enklaste saker idag. Tog jag slut på reserverna? 

Ångesten lurar i magen idag. Kan inte riktigt tänka klart. Blicken flackar okontrollerat och kroppen känns tung. Så tung. Ska åka och lämna Titan i Eslöv i eftermiddag. Där ska han bo nu i sommar. Antar att det är en stor trigger till stressen - det och annat som känns svårt. Drömmarna om nätterna hjälper inte direkt till att hålla ångesten borta, snarare tvärt om. 

Varför har sånna issues? Commitment issues och separationsångest, det blir en sån jävla salig röra av känslor jag inte kan hantera. Skriken ligger nära nu. 

If one is easy, then hard is two......

Du är en saga för god för att vara sann
Det är en saga i sig att vi funnit varann
Vi kunde lika gärna, aldrig nånsin mötts
Eller var vårt möte redan bestämt långt innan vi fötts?

Njuter av livet i fulla drag. 

Det är när ångesten kryper på som jag letar mej hit. Till den här lilla bloggen, där jag kan ventilera, ordbajsa och sväva ut i känslorymden. 

Det ligger lite på lur idag. Som en molande värk i bröstet påminner det mej om att man aldrig går säker. 

Jag vet om det där. Det finns ingenting att göra. Jag vet om att det kommer bli sämre, men också att det kommer bi bättre igen efter det. Och jag står helt lugn inför det. Kommer stå stilla, sluta ögonen, ta ett djupt andetag och låta det skölja över mej. Omfamna de svarta känslorna och viska välkomnande. Den nya taktiken är att försonas. Försonas med allt. Försonas med det förflutna, försonas med framtiden och försonas med känslorna. Aldrig mer föra krig mot mej själv, utan låta mörkret tro att det får bestämma litr grann. I själva verket spelar jag bara med. Då kommer det tröttna och ge sej av. 

Hur det här ska fungera i praktiken står jag fortfarande frågande inför. Det får vi se när vi kommer dit. 

Kärleken håller tusen facklor brinnande inom mej. Jag har aldrig älskat som jag gör nu, har aldrig känt sådan samhörighet med andra varelser som den jag känner nu. Eller med mej själv för den delen. Jag förstår mej själv. Jag är i totalt samförstånd med hela mitt väsen. 

Ser en framtid. En framtid som skulle kunna vara precis det jag önskar. Med han som kompletterar mej. Som får alla bitar att falla på plats, alldeles ljudlöst. Som om inget nånsin varit fel. Han som lyssnar på mej, som får mej att känna mej på riktigt betydelsefull. Han med en ängels tålamod och balanserade lugn. Kärleken.

Twitter har för många tecken för att min humor ska få plats när hjärnan börja spåra ur. 

Idag t ex så skulle jag bara precis skriva typ "du ser ut som ett levande frågetecken". Det dröjer inte många millisekunder innan jag börjar utveckla det här i mitt huvud och fortsätta med: "Dock är det svårt att avgöra graden av "levande" eftersom det är en stillbild. Så rent hypotetiskt SKULLE du ju faktiskt kunna vara uppstoppad och således inte alls levande. Å andra sidan så antar jag att du är levande, eftersom du nyss har postat den här bilden. Fast det SKULLE ju kunna vara en en utomjordisk larv som bara valt att förpuppas i din uppstoppade kropp, och nu utvecklats till någon märklig sjufingrad amfibie som tagit över din twitter och postat den här bilden bara för att omvärlden ska tro att du fortfarande lever? Man kan ju aldrig veta liksom...."

Let it break upon you 
Like a wave upon the sand 
Listen with your heart 
You will understand 

And if you're gonna send me off tonight
Watch me run
Farther and faster than I've ever run before.

You pulled me out of my comfort zone
And here I am now, lost and deluded
Lonelier than I've ever felt before.

And that's what happens
When you try to fill an empty hole with air
Cause in the end words are just wind.

Idag har varit en vacker dag trots att den varit kantad med lite för mycket ångest. Nu börjar det dock bli överväldigande och värken i axlar, nacke och rygg gör mej matt och långsam.
Jag har tänkt mycket på den självvalda ensamheten och lyckats processa så pass mycket att jag snart är redo att påbörja ett dokument. Allt ska brytas ner i beståndsdelar tills jag förstår och kan börja jobba med det. Allt som inte är som jag vill ha det ska arbetas bort. Bit för bit. Tills jag klarar av allt i hela världen. Tills jag är den jag vill vara.