Skrev häromdagen om artister man inte klarat av, och sen plötsligt börjat lyssna på. Jag var larvigt hatisk mot Brolle när han slog igenom, och slängde mej på fjärrkontrollen för att stänga av tv'n om någon av hans videor dök upp. Det var något med rösten och uppsynen, som jag inte kunde hantera. 

 Idag fick jag dock Playing with fire på hjärnan, och har för första gången faktiskt lyssnat på den. Hela dagen. Idag är jag vuxen. (Eller ja, någorlunda vuxen är det väl meningen att man ska föreställa.) Insåg att den där obehagskänslan plötsligt ersattes med något annat. Rösten är ju fantastiskt mysig, och låten ger nu en stark känsla av drömsk längtan.  

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Har du den där känslan?  Jag menar den där känslan  av att någonting  avgörande hände  när jag var ouppmärksam.  Att någonting försvann.      Igen så är det här det hamnar när det är alldeles, alldeles för mycket. Jag har pushat m...

Kan inte sova. Det snurrar i min skalle. Det är vinter nu och med vintern kommer tröttheten, oron, desperationen. Det här är dessutom första vintern på ÅTTA år som jag inte är heltidssjukskriven. Har alltså ett jobb jag måste gå till och kan inte b...

  Trots all höstdepp så känner jag mej ändå rätt bortskämd.  Folk gormar om att veden är slut överallt men här sitter jag och väntar på ett lass från min bästa granne som spar sin ved att sälja till oss i området.Sitter på mitt kontor, tillika gä...

Lamslående ångest. Igen, igen. Att vänta på besked, fyfan. Ovisshet är den värsta känslan. Den värsta ångesten. Politiken. Sjukskrivningen. Försäkringsbolaget. Jobbet. Vill bara fucking veta. Nu. Jag orkar inte. Jag. Fucking. Orkar. Inte. D...