What to say? 

"I'm selfish, impatient and a little insecure. I make mistakes, I am out of control and at times hard to handle. But if you can't handle me at my worst, then you sure as hell don't deserve me at my best."

— Marilyn Monroe

Det är en 'sån' kväll ikväll.. 

I miss you! 

Sova innan jag bryter ihop. Håller på att bli vansinnig på Loppan som skäller på folk i trappen.

Skör. 

Om någon jävel inte hade tvättat på min tvättid så hade jag tvättat nu. Åh, i-landsproblem. 

Den här dagen vigs åt städning, tvätt (eller?!) och Sim 3. Yay! Har behövt lite chill hur länge som helst, och nu har jag också äntligen beställt alldeles för dyra panelgardiner till vardagsrummet. Men snygga som fan. 

Jag är glad. Och nöjd som fan. Peppar Krunegård som vanligt, och bara njuter. Vi verkar inte få någon sommar, men vad gör det? för jag har en lägenhet, och snart egen häst. 

(imorgon kanske jag hatar allt och vill dö igen, men inte nu, och det är nu som räknas.)

Räknar ner som fan hela tiden. Kontrakt på boxen är skrivet, och om tre veckor skrivs köptekontrakt på min häst. Min alldeles egen pluttegull häst, SHIT jag trodde aldrig att det skulle bli på riktigt! Sen är det typ åtta veckor tills han är min på alldeles riktigt. Kolla bara! Man måste älska honom. 

Så jävla snygg han är, med Hitlerfrilla och allt <3

Now this street tells the same old boring tale 
that has failed in so many ways of life 
To trust its stories 
you've got to be dull as them <3

Pepp. 

Jobb imorrn, börjar planera för inflyttningsfesterna nu och allting känns roligt och helt okej!

Precis vatt ute kvällsrundan med Annika och knäpphundarna. Nu står Loppan och hoppar och piper vid ytterdörren, hon vill nog leka mer med Jazz, men det får hon faktiskt inte, för hennes matte ska sova!

Jobb imorgon, och Jimmys student. Jag försöker hitta en dag i huvudet som jag kan ta till att bara ta det lugnt, det får nog bli söndag kanske. Svårt, det där. Måste försöka lura iväg mamma och köpa lite grejer till köket, få iväg papper till försäkringskassan .... uh .. 

Nej, virrvarret av känslor vill inte lägga sej. Jag är mest glad, men med ännu en stor förlust känns det svårt. Det är värst när man vet att gråten bara ligger under ytan, men det är ett stort isflak i vägen. Hårt.  

Det spelar kanske ingen roll trots allt?

Ps. Jag har köpt salt. 

Har varit helt glad sen igår. Det blev ju inte sämre när jag fick rida den där supersöta nya klumpedunshästen, Irys. En tung, men ambitiös jättebebis. Jag blev ju såklart stormförtjust, eftersom han bara var helt genomsnäll, med en liten antydan till försynt bus i galoppen. Kärlek till hästen!

Jag borde gå ut och powerwalka lite idag, och borde oocksåå handla lite. Lite? Jag som inte ens har salt hemma! Ja, fortfarande, jag har bott här i en vecka och inte lagat mat en enda gång. Jag har inget kött heller för den delen heller. Bara pasta. 

Karro kommer vid lunchtid och sparkar mej i röven så det sista blir uppackat. 

Just precis nu önskar jag att min hund var lite mer aktiv själv. Hon kunde åtminstone lyfta på ett öra som tecken på att hon ens är lite intresserad av att gå ut. Jag måste alltid släpa ut henne på morgonen, det gör en inte direkt mer pepp på att motionera. Hon har inte flyttat sej från sin korg sen jag gick upp för en och en halv timme sen. Grattis Loppan, du är den lataste tvååringen jag nånsin känt!

Haha, nu blev det sådär dumt. Stressen börjar släppa och man har tid att känna efter. När separationsångesten flödar är det bra att kunna springa in till Annika i dörren bredvid och bosätta sej på hennes balkong i en halvtimme. Få någon nerdreglad boll i knät av Jazz, och hitta lite perspektiv. 

Skratta och gråta, be om ursäkt, men känna att det faktiskt är okej. Så kommer man på benen igen. 

Som sagt - puss på värktablett mot hjärtkras, så blir allting bra. Allting blir bra. Jag försöker intala mej själv det minst femtio gånger om dagen, och väldigt ofta så lyckas jag också. Jag trivs här. Verkligen! Jag älskar lägenheten, jag kommer älska mitt vardagsrum när det väl är färdigt (förutom 'Bruna Hörnan', men när den fick en egen identitet så gjorde det inte heller särskilt mycket). Snart ska jag köpa häst också, det är bara två månader kvar, en tills vi skriver papper. Stirr, förväntan och lyckobubbel. 

Sju stycken blommor har slagit ut på liljan jag fick av Annika i måndags, och kläderna är fortfarande inte uppackade. 

Det är dags att göra sej i ordning för avfärd, först till mamma, sen Malin på södervärn som fyller år idag. Grattis! och grattis till Daniel också, faktiskt.