Alla tjatar om det, och jag föll för grupptrycket. Jisses, vilket häärligt väder! Ska gå en lång promenad med min lillpoppa. Hon har varit alldeles duktig och varit ensam i nya lägenheten mellan halv sju och tolv. Pluttnos. 

Synd bara att jag inte har någon vettig musik i mobilen, det hade kunnat göra allting ännu lite bättre. Jag får väl gå och sjunga falskt för mej själv istället. :)

Det finns snart inga svepskäl kvar

det bränner och svider

under huden.

Törsten och viljan är det enda möjliga

men hur frågar man?

Hur säger man

"jag vill ha dej inatt. och förlåt,

för det är inte meningen att strö salt

men det är så svårt att stå ut nu."

Lycka är lycka, trots att den grusas och flagar ibland. Det är dock svårt att se igenom, inte helt transparent. 
 

Sen i söndags har det varit full rulle som tusan. Farit runt på Ikea, flyttat grejer och haft oss, och även om jag faktiskt inte har särskilt mycket saker så känns det som om jag aldrig kommer bli färdig med uppackandet. 

Två kvällar i rad har vi monterat och monterat, allt ifrån soffa till trådback. Nu är det nog bara tv-bänken kvar, och så ska jag försöka få hem tv'n också, sen får jag dra på sista reserven och få ordentlig ordning. 

Fick igång internet alldeles själv (ja, faktiskt jättestolt) trots att det klyddade lite och inte riktigt ville funka från början. 

Nu har jag sovit här två nätter, och jag trivs. Så snart allting är på plats ska jag andas ut och bara va. 

Drar på lite musik, och vräker ut mej i soffan i väntan på kaffekväll med Annika. Neiz!