Egentligen borde man sätta sej ner och fundera över hur många gånger facebook har fått mej att bara vilja dö (eller döda någon). 

Svartsjukemonstret som bor i mej mår inte bra av facebook, särskilt inte när det blir matat med nikotinabstinens och mens. 

Å andra sidan kanske jag borde inse att det inte är den utlösande faktorn som är det faktiska problemet, utan istället erkänna för mej själv att jag inte hade reagerat över det om jag var nyrökt och det inte var fel vecka i månaden. 

Insikter. 

En och en halv timme senare:

Sitter hos Hannes, mår illa, gråter och är allmänt åt helvete. Nu ska vi äta pannkakor och se Dum & Dummare. Kanske kan stabilisera upp saker och ting. Eller så ska man inte hoppas för mycket.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Har du den där känslan?  Jag menar den där känslan  av att någonting  avgörande hände  när jag var ouppmärksam.  Att någonting försvann.      Igen så är det här det hamnar när det är alldeles, alldeles för mycket. Jag har pushat m...

Kan inte sova. Det snurrar i min skalle. Det är vinter nu och med vintern kommer tröttheten, oron, desperationen. Det här är dessutom första vintern på ÅTTA år som jag inte är heltidssjukskriven. Har alltså ett jobb jag måste gå till och kan inte b...

  Trots all höstdepp så känner jag mej ändå rätt bortskämd.  Folk gormar om att veden är slut överallt men här sitter jag och väntar på ett lass från min bästa granne som spar sin ved att sälja till oss i området.Sitter på mitt kontor, tillika gä...

Lamslående ångest. Igen, igen. Att vänta på besked, fyfan. Ovisshet är den värsta känslan. Den värsta ångesten. Politiken. Sjukskrivningen. Försäkringsbolaget. Jobbet. Vill bara fucking veta. Nu. Jag orkar inte. Jag. Fucking. Orkar. Inte. D...