En gammal god vän sa något märkligt till mej idag. 

"Hur kommer det sej att du alltid tar dej igenom saker så nobelt? Nu när vi har träffats och vi har pratat om allting så är du bara så ... nobel! Det är nästan så jag vill hänga dej ibland."

Jag vet inte riktigt hur jag ska tolka det. Själv ser jag en hetsgråtande, halvt hungerstrejkande stackare utan framtid. Det är väl bara det att jag har lätt att sätta ord på saker och ting när jag inte är mitt uppe i det. 

(Vi vet allihop att "ring om det är något" inte funkar i praktiken. Det är så när man på nytt tappar all ork.)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Har du den där känslan?  Jag menar den där känslan  av att någonting  avgörande hände  när jag var ouppmärksam.  Att någonting försvann.      Igen så är det här det hamnar när det är alldeles, alldeles för mycket. Jag har pushat m...

Kan inte sova. Det snurrar i min skalle. Det är vinter nu och med vintern kommer tröttheten, oron, desperationen. Det här är dessutom första vintern på ÅTTA år som jag inte är heltidssjukskriven. Har alltså ett jobb jag måste gå till och kan inte b...

  Trots all höstdepp så känner jag mej ändå rätt bortskämd.  Folk gormar om att veden är slut överallt men här sitter jag och väntar på ett lass från min bästa granne som spar sin ved att sälja till oss i området.Sitter på mitt kontor, tillika gä...

Lamslående ångest. Igen, igen. Att vänta på besked, fyfan. Ovisshet är den värsta känslan. Den värsta ångesten. Politiken. Sjukskrivningen. Försäkringsbolaget. Jobbet. Vill bara fucking veta. Nu. Jag orkar inte. Jag. Fucking. Orkar. Inte. D...