Bad sound kills good music. Sitter i soffan med laptopen i knät och lyssnar på Maggio. Funderar på gammalt groll som ligger kvar, med personer från tidigare epoker av livet, där vi bara vänt ryggen till och låtit bli att prata med varann någonsin igen.  I facebookhysterin insåg jag att en vänskapsinbjudan inte löser sånt. Det spelar inte heller någon roll vad man säger på fyllan - även om man sluddrar igenom allt är det likadant dagen därpå. 

Spelar ingen roll vad det varit. 

Ett svek och därpå ett tyst missnöje?

En nära vän som slutat höra av sej?

Ett stort gräl, hårda ord och ett "jag vill aldrig någonsin se eller höra från dej igen"?

Murarna och avståndet är lika svart. Hur långsint är det okej att vara? Får man lov att mjukna? Inse att man gjorde fel, förstå och be om ursäkt. Försöka ta kontakt och prata? Säga att ja, jag var en idiot och det var du med. Vi behöver inte bli vänner igen om du inte vill, men kan vi inte bara bryta isen? Jag tänker på dej ibland, tänker du någonsin på mej? Minns du något av allt vi gick igenom, eller har du förträngt? Var jag verkligen en så dålig vän som jag minns? Snälla, bara antyd att jag inte var fullt så självisk..

Och jag har förändrats, jag är inte samma. Inte på långt när så instabil.

Kan känna en doft som påminner så starkt om någon jag verkligen hållit av. Kan ni känna samma om mej? Eller är jag bara utsuddad - något slags trauma? 

There was a time when I was lost in myself
You took my hand became my guide
There was a time you needed my help
I guess my Ego made me blind

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Har du den där känslan?  Jag menar den där känslan  av att någonting  avgörande hände  när jag var ouppmärksam.  Att någonting försvann.      Igen så är det här det hamnar när det är alldeles, alldeles för mycket. Jag har pushat m...

Kan inte sova. Det snurrar i min skalle. Det är vinter nu och med vintern kommer tröttheten, oron, desperationen. Det här är dessutom första vintern på ÅTTA år som jag inte är heltidssjukskriven. Har alltså ett jobb jag måste gå till och kan inte b...

  Trots all höstdepp så känner jag mej ändå rätt bortskämd.  Folk gormar om att veden är slut överallt men här sitter jag och väntar på ett lass från min bästa granne som spar sin ved att sälja till oss i området.Sitter på mitt kontor, tillika gä...

Lamslående ångest. Igen, igen. Att vänta på besked, fyfan. Ovisshet är den värsta känslan. Den värsta ångesten. Politiken. Sjukskrivningen. Försäkringsbolaget. Jobbet. Vill bara fucking veta. Nu. Jag orkar inte. Jag. Fucking. Orkar. Inte. D...