Sovit två timmar på soffan, vaknat till ett par gånger av telefonen som jag aldrig kommer ihåg att sätta på ljudlös. Den börjar stressa mej mer och mer, och jag måste börja bli mer restriktiv med att stänga av ljudet. 

Ångesten är på topp ikväll. Det kliar i fringrarna, jag vill börja packa ner mina saker, men det kan man ju inte göra när man inte har någon lägenhet att flytta till. Ska jag sitta här i ett år under ett berg av flyttkartonger och sätta livet på paus i hopp om att någon gång få komma härifrån? Bort från dryga fyllon som ringer på random porttelefoner halv två på nätterna.  

Flyttångest, jobbångest och inte minst matångest. Huvudet är smockfullt med saker jag skulle kunna göra för att gå ner i vikt, åtminsone fem kilo. AAH jag hatar detta. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Har du den där känslan?  Jag menar den där känslan  av att någonting  avgörande hände  när jag var ouppmärksam.  Att någonting försvann.      Igen så är det här det hamnar när det är alldeles, alldeles för mycket. Jag har pushat m...

Kan inte sova. Det snurrar i min skalle. Det är vinter nu och med vintern kommer tröttheten, oron, desperationen. Det här är dessutom första vintern på ÅTTA år som jag inte är heltidssjukskriven. Har alltså ett jobb jag måste gå till och kan inte b...

  Trots all höstdepp så känner jag mej ändå rätt bortskämd.  Folk gormar om att veden är slut överallt men här sitter jag och väntar på ett lass från min bästa granne som spar sin ved att sälja till oss i området.Sitter på mitt kontor, tillika gä...

Lamslående ångest. Igen, igen. Att vänta på besked, fyfan. Ovisshet är den värsta känslan. Den värsta ångesten. Politiken. Sjukskrivningen. Försäkringsbolaget. Jobbet. Vill bara fucking veta. Nu. Jag orkar inte. Jag. Fucking. Orkar. Inte. D...