Någon bloggare skrev någon gång någonting i stil med, att man alltid måste acceptera hur man är, även om man kanske inte alltid gillar det. Det tyckte jag var bra, så det brukar jag tänka på - även när det gäller andra människor. 

Och när folk gör saker som jag kanske fryner lite på näsan åt, så tänker jag snabbt: "Hur är jag själv?" och kommer då fram till att alla får vara som de är. (Ja, givetvis inte ALLTID, det är väl inte en jävla utopi vi lever i eller? men så fort jag kommer ihåg det, åtminstone...)

Det är bra, jag tror att man blir lite mer hel som människa när man kan acceptera sina egna och andras egenheter (jag vill inte säga 'brister', för det hör inte hemma i det här sammanhanget).

Sen finns det givetvis alltid saker att jobba på med sej själv - taskig attityd, etc -  men det är inte just det jag vill ha sagt. 

Jag var superdeppig ikväll, men efter 82 minuter med Kristina i telefon, medan jag (alltför sent) var i stallet, lättades tungsinnet upp en hel del. Det blev ju inte heller sämre av att jag skrattade så jag grät åt en riktigt sinnessjuk konversation mellan mej, Alex och Jennifer på facebook. x'D 

Igår kunde jag inte vara glad över någonting. Idag myser jag över småsakerna. Det är säkert för att min lägenhet är ren. Elin dammsugade min matta i en halvtimme -så mycket hund-, katt- och Miahår innehöll den. Annars var jag duktig och gjorde nästan allting själv. Jag behövde bara någon som kikade på mej med ett vakande öga och skulle ha kunnat säga "aja-baja" ifall jag råkade sätta mej vid datorn istället. 

Snubben som kom och tittade på lägenheten tyckte att här var fint (hade han sagt annat så hade fått prygel, det lovar jag). Han ville i vilket fall som helst ha lägenheten (vilket jag egentligen skiter i eftersom det bara är en hyreslägenhet och inte mitt problem ifall den inte blir uthyrd). När han gick igen efter typ två minuters förläget kikade, kände jag att fyra timmars städning kanske var mycket satsning för liten poäng. Nu är här i alla fall rent och det ger ro i själen! Såhär rent har det inte varit på flera månader, och nu är jag helt frikkin' slut i rutan. Sova nu, jag skulle behöva ta semester från livet snart. Det börjar ta kol på mej att ha saker inbokade. Sån är jag. 

 

Bina

11 november 2011 18:50

Hej !
Jag vet inte varför, men jag har tydligen fått 3 besökare på min blogg från din sida.
Hur kan detta vara ?
Ha de bra

http://binalakritz.blogspot.com

Mia

13 november 2011 09:58

Jaa, jag vet inte. Jag har aldrig läst din blogg så ..
Det händer för mej också, jag får besökare från andras bloggar, men har inte kunnat förstå varför.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Har du den där känslan?  Jag menar den där känslan  av att någonting  avgörande hände  när jag var ouppmärksam.  Att någonting försvann.      Igen så är det här det hamnar när det är alldeles, alldeles för mycket. Jag har pushat m...

Kan inte sova. Det snurrar i min skalle. Det är vinter nu och med vintern kommer tröttheten, oron, desperationen. Det här är dessutom första vintern på ÅTTA år som jag inte är heltidssjukskriven. Har alltså ett jobb jag måste gå till och kan inte b...

  Trots all höstdepp så känner jag mej ändå rätt bortskämd.  Folk gormar om att veden är slut överallt men här sitter jag och väntar på ett lass från min bästa granne som spar sin ved att sälja till oss i området.Sitter på mitt kontor, tillika gä...

Lamslående ångest. Igen, igen. Att vänta på besked, fyfan. Ovisshet är den värsta känslan. Den värsta ångesten. Politiken. Sjukskrivningen. Försäkringsbolaget. Jobbet. Vill bara fucking veta. Nu. Jag orkar inte. Jag. Fucking. Orkar. Inte. D...