Så sjukt. Så längesen. Så rent. Sån känsla. 

Det är tillbaka. 

Hade helt glömt. 

Jag förlorade slaget. 

Det blir inte bättre. Det blir fanimej inte bättre nån jävla stans. Usch, vad jag hatar det. Trodde att jag blivit bättre, trodde inte på dem när de sa att det alltid skulle vara såhär. Kanske gör det nu? Kanske helt enkelt inte orakar? 

Idag har jag gjort bra saker, Jag har tvättat sex maskiner (den ena innehöll iofs bara ett linne, HEJ miljöbov!), diskat lite grann .. väldigt lite.. men ändå. Bara att få undan all tvätt var stort för mej. 

Känner så jävla hårt för ett bakslag. Messed up. 

Att jag ens gick upp ur sängen imorse var en jävla viljornas kamp i mitt huvud. Jag hatar mitt liv. 

Trodde inte jag skulle orka rida idag heller, men det gjorde jag.. Tvingade mej till det. Klättrade lite i backarna, hoppade ett par skutt i parken. Lilla banken ett par gånger, lilla cementröret och så tvättrullen. Pyttehinder, men pålle tyckte det var kul. Trevligt att jag kan göra någon glad i den här världen i alla fall. Ser dåligt ut på den fronten annars. 

Bara fucking fel allting. Hela tiden. Far åt helvete bara.