Trodde att hela den här dagen skulle bli helt åt helvete, men jag hade nästan fel. Satt i rönneholmsparken i två timmar med Hannes och Linnea. Hannes valp Mira lekte med Loppan, hängde henne i öronen och trampade henne i munnen. Min lilla tant hade ett otroligt tålamod. (Man behöver inte bry sej om att hon inte är världssnabbast på inkall, haha....)

Kom hem vid halv tre, och la mej ner och dog. Bara grät och grät och ville verkligen inte göra ett jävla skit. Då föreslog Tina att vi skulle åka till stranden med hundarna en sväng, och sen rida ut en liten runda. Så hon hämtade mej vid halv fem. Loppan och Peps sprang på stranden en stund, och sen åkte vi till stallet. Köpte med mat på vägen, sen skrittade vi ut en 45min .. 

Betade lite med hästarna när vi kom tillbaka, och bestämde oss sen för att plocka gräs till dem, så de hade lite till natten också. Tina gick och hämtade knivar, så vi skulle slippa dra. Jag band upp Titan vid ett träd, men han fick upp knuten och gick iväg två gånger. Tre kilo gräs fick vi iaf ihop.. 

Jag och Titan

Tina och Boy

Borde sova nu, innan det blir värre igen. 

Jag hatar folk, när de inte vet ett skit. Inte fattar ett smack, och ändå tror sej veta bättre. Målar upp offerbilder och kastar sten mot det första de tror är fel. 

Viljan att vilja är helt borta, jag vill bara pausa mitt liv tills de ringer från psyk och ger mej en tid. Gråtmild hela tiden, orkar inte ta tag i ett skit. 

Hjälp mej att leva. 

Varför har du stannat i en dröm som tagit slut? 
Jag minns dej när du levde i varje minut. 
För du visste vad du ville, och du gjorde vad du sa. 
Men säg mej, vad vill du idag? 

Det är något fruktansvärt skrämmande med att inse att det man trodde man byggt upp under så lång tid bara var en illusion. Jag har flytt från mej själv, sprungit så långt att jag inte längre kan andas. Har ingen aning om vad som finns runt mej längre, var jag är - vem jag är? 

Har trott att jag kunnat klara allting själv. Man tror så jävla mycket , så blir det mest fel. 

Jag ringde nyss psyk. Jag har tänkt på att göra det flera gånger de senaste åren, men nu har jag tappat allt. Jag klarar inte mer, och det skrämmer skiten ur mej att jag ska börja om från början med allt det här, men det finns ingen annan väg att gå. Jag behöver hjälp. 

Jag är så vilsen.