Eftersom jag inte minns sist det gick en hel helg då jag inte festade, så har jag bestämt att den här helgen blir lugn. Ikväll har jag druckit ett glas rosévin, somnat lite framför tvn och sen gått kvällsrunda med grannika. 

Imorgon ska jag och Hannes ut och äta, och det blir neiz! 

Sjukt varmt här hemma... det kanske blir sommar igen?

Den kärlek som du strör över mej trodde jag aldrig skulle kunna komma från en människa. Det verkar inte spela någon hur mycket jag sagt att jag inte är kär i dej längre. Du vet att du kommer bli sårad, och ändå stannar du vid min sida, näst intill villkorslöst.

Det finns en trygghet i dej som jag inte känt på länge - hur kunde du plötsligt bli en annan människa? Det är ju samma du, men så annorlunda på något sätt. Som om du börjat växa ikapp vuxenrollen du alldeles för tidigt blev påtvingad.

Det blir kanske du en dag, men vi är rörande överens om att den dagen inte är nu. Jag måste hitta mej själv nu.. Att inte vara med dej är som att slungas ut i rymden och inte veta åt vilket håll man ska. Eller som att lära sej gå på nytt. Det är över ett år sen jag flyttade från Malmö för att börja ett nytt liv. Jag har redan ramlat, jag har slagit mej hårt och jag kommer ramla igen. Man lär sej, men det tar ett tag.

Det finns något där. Det kanske inte är den kärleken du önskar från mej, men på något sätt älskar jag dej, trots allt.