Jag har en flaska cocio i kylen. Hade tänkt dricka den ikväll, men nu tar det emot som fan. Riktigt mycket. Skit också. 

Tänkte ge mej ut och jogga, eller åtminsone powerwalka imorgon. Har tidigare stört mej på att det inte finns några fickor i mina shorts, men nu hr ju Loppan faktiskt en klövjeväska så hon kan ju faktiskt bära nycklar och vatten och sånt som man behöver när man är ute och motionerar. Win!

Såg jag mej själv i spegeln innan och upptäckte till min fasa att jag börjar bli tjock. Alltså på riktigt tjock, inte så som jag brukar. Jag brukar vara hyfsat nöjd med min vikt, men nu vågar jag inte ens föreställa mej hur mycket jag väger. Hade nog börjat gråta om jag visste.

Slut på småätandet, slut på att äta mer än jag egentligen orkar. Slut på svullande i veckorna. Slut på pizza. 

Jag är egentligen väldigt anti vikthets, men jag tycker att jag har en hyfsat rationell bild av hur jag ser ut. Och man får inte lov att bli tjock, för det är äckligt. Jag skulle aldrig förlåta mej själv om jag blev tjock. Går man över gränsen, och tycker att det är okej så blir man till slut liberal och då bara springer det iväg. Då slutar man inte gå upp. Då är man äcklig. 

Frågade mamma innan om hon tyckte att jag började bli tjock, och hon försökte först vifta bort det, men jag spände ögonen i henne och poängterade allvaret. 

"Ja, lite kanske...." var svaret jag fick då. Exakt! Lite är början till mycket. 

Har börjat bli ganska säker på att mina sporadiska andningssvårigheter är ångestrelaterade. Emellanåt får jag så svårt att andas. Inte att jag inte får luft, för det får jag, men som att kroppen inte kan ta upp syret ordentligt. Då måste jag ta jättedjupa andetag, så det nästan gör ont i bröstkorgen, för att det ska sluta kännas som att jag kvävs. Fast det slutar ändå inte.  

Nu känns det så. Som att jag håller på att kvävas. Som om jag hållit andan alldeles för länge och luften tagit slut. Men jag andas hela tiden. Konstig känsla. Obehagligt. Vad gör man? Tar ett glas theralen-vatten? Tror min theralen har gått ut dessutom..

Hemma efter en suuupermysig skogsritt tillsammans med Isabel och Veronica. Titan var lite skeptisk till en början, men kom snabbt in i lunken. Långa trav och galoppsträckor och massa mys. Längesen man helt och hållet slapp höra ljudet av motorer. Bara fågelkvitter, sadelns knarrande och det dämpade ljudet av hovar mot fuktig mark. Ut på måndag igen verkar det som. Blir najs. 

Nu ska jag lägga mej i ett varmt bad och hoppas på att jag inte somnar. Tror det kan vara välgörande för min onda höft, det har börjat stråla ner i knät nu, ajaj. Inte kiropraktortid förrän om typ 2½ veckor eller så. Bara att försöka stå ut.

Ska köra och hämta mami och papi på öresundsterminalen vid halv åtta - de kommer hem från Krakow. 

Då mina fingrar är ungefär så gröna som min döda ampellilja (förlåt Karro), så skulle jag nu behöva lite bra skötselråd för min lilla yuccapalm.

För tillfället står den i en självvattnande kruka i ett hörn vid fönstret i vardagsrummet. Det här är den enda bilden jag har för tillfället. Tycker själv att den ser lite slokig ut? Vad göra? Hur mår den? Vill den ha en större kruka? (Helst inte, då jag veerkligen vill fortsätta med självvattnande) Duschas lite? Den är i alla fall inte mer brun i topparna än när jag fick den för någon månad sen, och det känns ju bra..

Klockan är FEM på morgonen!!!! Räcker det inte med att man inte kan somna för att de hjärndöda helvetesidioterna här utanför ska hålla ett sånt förbaskat liv på nätterna? Måste man bli väckt FEM PÅ MORGONEN för att de står och gapar PÅ ANDRA SIDAN HUSET?!?!!!! 

Är så grymt fucking fed up på detta. Nästa gång är det jag som går ut och talar om för dem att de inte är ensamma i världen, och om de absolut måste bete sej som idioter så kan de väl åtmionstone gå någon stans där de inte stör folk som FAKTISKT HAR ETT LIV OCH ETT JOBB!!!

VANSINNIG!!!

Eller så kastar jag en kastrull på dem, det hade nästan varit mer tillfredsställande.