Urladdningen delux igår, och det är ändå värt på något sätt. När ångesten blir så stark att allting bara försvinner, det lite som emerald dream liksom, fast grått. Och dumt blev för sent, men oroa dej inte. Jag är van. 

Idag känns läget lite stabilare igen, jag kan andas och se. Heldag på stallet, liten uteritt i snön på min fina klippa till häst. 

Nu hem till mamma och pappa och äta mat och klä granen. Juligt. Är jag ute i sjukt god tid som inte har köpt en enda julklapp? 

Vi blöder för er nu

det går över

det går över

det går aldrig över. 

Försöker tagga bra helg. Ska till släkten på alldeles för tidigt julfirande, och ikväll är det Kåbe med tjajorna. Stallmöte imorrn förmiddag. Allt blir bra, sålänge man har saker att göra. Väl? 

Känner mej som ett jävla katastrofbarn när jag bara sitter här och gråter ögonen ur mej. 

Senaste dagarna har varit känslokaos igen, igår var helt okej, nästan stabilt - men så fick jag ju hjälp också. Visserligen somnade den i min soffa .. men det var iaf sällskap och stöd. 

Är oinspirerad, samtidigt vettskrämd och velig. Kan någon bara tala om för mej vad jag ska göra för att mitt liv ska bli garanterat okej? Det behöver inte vara perfekt, men jag vill våga vägra vara olycklig. 

Elin följde med mej hem efter jobb idag. Hon hade med sej sin flatte Lizzy, som aldrig varit på besök i Loppan-land förr. Loppan blev superglad och fetstirrig över att få hem en kompis. 

Vi halkade bort till Granebacken och släppte de snölyckliga djuren där. Lizzy fick tomteskägg och Loppan blev ett snömonster. Varma mackor och choklad när vi kom hem, och Loppan fortsatte dampa loss med alla sina leksaker medan Lizzy såg ut att vilja svimma av trötthet. 

När de gått däckade jag på soffan, trots att jag egentligen borde gjort en massa nyttiga saker istället. Behövde de tre timmarna sömn som tusan efter nattens mögmående. 

Finally har jag åtminstone varit på net-on-net och fått köpt det jag behövde. Så helt misslyckad kan jag ju inte vara. 

Helt fucked, jag vill bara stänga av. Helt. 

Skallen vill trilla tillbaka i gamla vanor. 

Känner mej fortfarande lite ledsen och gnällig idag. Det var pest att cykla till stallet och ännu värre att cykla hem. Skitväder. Gråt!

Ska iaf hem till Alex ikväll och baka lussebullar, så det så. Och så hoppas jag på att helgen blir bra. Annars kan jag lika gärna dra nåt gammalt över mej. 

Hade varit trevligt att få lite mindre spel på sej själv. Det var längesen paniken kom och hälsade på, men den ville väl bara påminna mej om att den fortfarande finns där. Håller ett vakande öga. Man får aldrig glömma.

Är egentligen alldeles för trött för att det ska vara acceptabelt att strunta i att gå och lägga sej, men jag får nog ta och lira en vända i Mount Hyjal. Annars kommer jag aldrig över 80.