Idag känner jag mej uppgiven igen, och jag vet att jag måste gaska upp mej. Ibland undrar jag om det bara är en svacka, eller om nåt är på väg tillbaka, men eftersom planen är att låtsas att allt är bra, så får jag ju skjuta bort dem tankarna.

Idag är det exakt tre veckor kvar till flytt. Det här kommer bli en av mitt livs största förändringar. Hela det här året bara vänder allting upp och ner. 

Det kanske är nu man ska börja leva? 

En sväng till kiropraktorn nu, märkte så tydligt igår när jag red Bess att jag är sned i lättridningen. Så fort jag satte mej ner blev det en heeelt annan liten hestapålle, som slutade bita fast i bettet, och var mycket lättare att manövrera vänsterbogen på. 

Det är dags att göra listor. Karro har gjort mej en budget, nu ska jag skriva upp vad jag behöver till nya lyan, samt att jag skulle behöva lista upp och bena ut lite saker som kommer hända/har hänt det här året så att jag kan få en lite mer positiv bild på livet nu. Det är svårt när man saknar sitt ex?

Det gäller att vara konstruktiv, och att låtsas är alltid bra. 

Man får ta vara på de få gånger man faktiskt känner sej stark.