Tänkte äta frukost men ångrade mej när jag insåg att den ännu en dag höll på att bestå av ... ost. 

Å andra sidan - ingen har väl dött av lite ost? Hade iofs en viktdiskussion med Karro och Elin (som iofs mest sov) igår på lunchen. Kom då till min stora fasa fram till att jag måste gå ner i alla fall fem kilo. (Helst sju, men det pallar jag nog inte.) Så nu har jag en plan för mitt nya liv som startar när jag har flyttat. Ungefär. Jag kommer ju ändå inte ha något annat att göra.  

Långa powerwalks, nyttig mat(kanske?), och framför allt: farväl till ostberg. 

Jag är rädd för att bli fet. Mitt upprörda föredrag om fetma igår spädde på skräcken. Har alltid haft en känsla av att jag är immun. Men nej. Det kan drabba oss alla!! 

Det var inte alls detta jag hade tänkt skriva om egentligen, men jag minns inte vad. Blev bara så upprörd. 

Det är nu jag har tråkigt. Ingenting är vettigt. Alls.

Du är störd, men du har koll. 

För att man över huvud taget ska kunna överleva i sånna här situationer, så måste man ha saker att göra.

Hela tiden. Som värktabletter mot hjärtkras.

Om jag inte var tvungen att gå upp tidigt för att smörja cortisonsalva på Poppi och för att jag ska till körskolan kvart över åtta så hade jag nog försökt sova bort en större del av förmiddagen. 

Fast jag ska träffa Walle, sen Annica samt upp till mormor och käka och sen slinka bort till Annica igen och slå ihjäl smärtor med kaffe och cigaretter.

Fast det är ju klart, bara man tar en titt på hennes lilla Dio-valp så måste man ju bli helt geléaktigt mysglad <3

Jag VILL verkligen bara glädja mej åt lägenheten, att jag ska flytta om tolv dagar och få en skitbra granne, en skitbra soffa och ett alldeles eget place. 

Men fy fasiken vad svårt det är när man bara stöter på motgångar i känslolivet. Som den där härliga känslan när man springer i en skog på våren och är helt bubblig för att allt är perfekt, men så får man stora grenar i ansiktet och snubblar på stenar HELA tiden. Precis den typen av frustrationen som jag kan tänka mej. 

Försöker peppa Alizée - I'm fed up istället, och pränta in lite jävlaranamma.