Jag trodde att det var det enda rätta, men hur ska man kunna övertyga sej själv när allt gått i tusen bitar och tomheten skär i hjärtat?

Jag VET att vi måste igenom det här, men hur många liter tårar ska man gråta innan man börjar acceptera det? 

Overkligt och smärtsamt. 

But in fact: ett nödvändigt ont. 

och allt blir bra  till slut. 

det är bara så ... ofattbart.