Känner mej hyfsat utvilad och pigg på livet idag, första gången länge. Ska göra en tonfiskröra till frukost, sen bege mej till trädgården för att sola innan jag ska cyklar mej bort till stallet igen, vid fem. 

Ångestdrömmarna fortsätter om nätterna, men det känns mer som att de är lite under ytan nu. Vaknar inte av dem, men mår dåligt när jag sover och har då kommit på att det bara gäller att sova fler timmar. Så får man i alla fall sovit det man ska. Man får inte vara dum.

Ikväll ska jag och Annica gymma. Jag har aldrig gymmat förr. Någonsin. Kan bli spännande, kanske mest för henne som måste lära och hjälpa mej. Moahaha hon vet inte vad hon har gett sej in på, jag är säkerligen ett hopplöst fall. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Har du den där känslan?  Jag menar den där känslan  av att någonting  avgörande hände  när jag var ouppmärksam.  Att någonting försvann.      Igen så är det här det hamnar när det är alldeles, alldeles för mycket. Jag har pushat m...

Kan inte sova. Det snurrar i min skalle. Det är vinter nu och med vintern kommer tröttheten, oron, desperationen. Det här är dessutom första vintern på ÅTTA år som jag inte är heltidssjukskriven. Har alltså ett jobb jag måste gå till och kan inte b...

  Trots all höstdepp så känner jag mej ändå rätt bortskämd.  Folk gormar om att veden är slut överallt men här sitter jag och väntar på ett lass från min bästa granne som spar sin ved att sälja till oss i området.Sitter på mitt kontor, tillika gä...

Lamslående ångest. Igen, igen. Att vänta på besked, fyfan. Ovisshet är den värsta känslan. Den värsta ångesten. Politiken. Sjukskrivningen. Försäkringsbolaget. Jobbet. Vill bara fucking veta. Nu. Jag orkar inte. Jag. Fucking. Orkar. Inte. D...