Kollar runt lite på facebook och ser några figurer som jag umgicks med ett tag för några år sen. Någon stans känns det som att jag är någon helt annan stans än de nu. Mitt liv känns inte så tragiskt längre, i jämförelse. 

Ni var inte för mej. Visst, det var en schysst tid, men jag är inte sjutton längre och det är inte ni heller, även om det verkar som att ni skulle önska det. 

Du är kvar med samma folk, kvar med samma man 
Lever kvar i samma damm, och du går i samma kläder 
Blir glad av samma rus, som en lögn i vackert väder i ett övergivet hus 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Har du den där känslan?  Jag menar den där känslan  av att någonting  avgörande hände  när jag var ouppmärksam.  Att någonting försvann.      Igen så är det här det hamnar när det är alldeles, alldeles för mycket. Jag har pushat m...

Kan inte sova. Det snurrar i min skalle. Det är vinter nu och med vintern kommer tröttheten, oron, desperationen. Det här är dessutom första vintern på ÅTTA år som jag inte är heltidssjukskriven. Har alltså ett jobb jag måste gå till och kan inte b...

  Trots all höstdepp så känner jag mej ändå rätt bortskämd.  Folk gormar om att veden är slut överallt men här sitter jag och väntar på ett lass från min bästa granne som spar sin ved att sälja till oss i området.Sitter på mitt kontor, tillika gä...

Lamslående ångest. Igen, igen. Att vänta på besked, fyfan. Ovisshet är den värsta känslan. Den värsta ångesten. Politiken. Sjukskrivningen. Försäkringsbolaget. Jobbet. Vill bara fucking veta. Nu. Jag orkar inte. Jag. Fucking. Orkar. Inte. D...