Någon bloggare skrev någon gång någonting i stil med, att man alltid måste acceptera hur man är, även om man kanske inte alltid gillar det. Det tyckte jag var bra, så det brukar jag tänka på - även när det gäller andra människor. 

Och när folk gör saker som jag kanske fryner lite på näsan åt, så tänker jag snabbt: "Hur är jag själv?" och kommer då fram till att alla får vara som de är. (Ja, givetvis inte ALLTID, det är väl inte en jävla utopi vi lever i eller? men så fort jag kommer ihåg det, åtminstone...)

Det är bra, jag tror att man blir lite mer hel som människa när man kan acceptera sina egna och andras egenheter (jag vill inte säga 'brister', för det hör inte hemma i det här sammanhanget).

Sen finns det givetvis alltid saker att jobba på med sej själv - taskig attityd, etc -  men det är inte just det jag vill ha sagt. 

Jag var superdeppig ikväll, men efter 82 minuter med Kristina i telefon, medan jag (alltför sent) var i stallet, lättades tungsinnet upp en hel del. Det blev ju inte heller sämre av att jag skrattade så jag grät åt en riktigt sinnessjuk konversation mellan mej, Alex och Jennifer på facebook. x'D 

Igår kunde jag inte vara glad över någonting. Idag myser jag över småsakerna. Det är säkert för att min lägenhet är ren. Elin dammsugade min matta i en halvtimme -så mycket hund-, katt- och Miahår innehöll den. Annars var jag duktig och gjorde nästan allting själv. Jag behövde bara någon som kikade på mej med ett vakande öga och skulle ha kunnat säga "aja-baja" ifall jag råkade sätta mej vid datorn istället. 

Snubben som kom och tittade på lägenheten tyckte att här var fint (hade han sagt annat så hade fått prygel, det lovar jag). Han ville i vilket fall som helst ha lägenheten (vilket jag egentligen skiter i eftersom det bara är en hyreslägenhet och inte mitt problem ifall den inte blir uthyrd). När han gick igen efter typ två minuters förläget kikade, kände jag att fyra timmars städning kanske var mycket satsning för liten poäng. Nu är här i alla fall rent och det ger ro i själen! Såhär rent har det inte varit på flera månader, och nu är jag helt frikkin' slut i rutan. Sova nu, jag skulle behöva ta semester från livet snart. Det börjar ta kol på mej att ha saker inbokade. Sån är jag. 

Jag kan inte läsa tankar. 

Jag fungerar inte under press (alla former av). 

Jag orkar inte höra av mej till folk så ofta som "krävs". 

Mår jag inte bra så undviker jag situationer där jag behöver träffa folk. 

Hade mina vänner inte hört av sej till mej, hade jag varit ensammast i Sverige. 

(There were sweet memories

in the corner of my mind
They were telling me to throw up
all the things that I want to hide.) 

Jag har haft en bra dag, och då borde man vara glad. Jag var jätteglad i förmiddags, när det hade gått bra på rallylydnaden och värsta skrällade med att jag och Loppan kom på andra plats. Jag trodde först de slarvat bort vårt protokoll när vi fortfarande inte blivit uppropade när det bara var ettan och tvåan kvar att nämnas. 

Så blir det kväll. Lördagkväll. Jag har gjort mer än jag orkar de senaste dagarna och det slår tillbaka så jävla hårt. Det kommer och smyger på i form av den där äckliga ångesten. Det är kvällar som denna som jag kan tänka på hur bra jag egentligen har det, men inte känna någon som helst glädje över det. Veta att jag borde vara lycklig som fan, men inte kunna vara. Veta att jag borde kunna ha vänner, men det kan jag inte, för jag stöter bara bort dem. Rädd för bry mej, rädd för att folk inte ska orka med mej om de kommer för nära. Oops, I did it again!

Jag har ändå fått ordning på mycket,  men nära räcker inte till. 

Ångesten har jag vant mej vid, och även om den inte är så rolig, så har den blivit en del av mej. Jag accepterar det, vet att det går över så småningom och isolerar mej tills jag orkar prata med folk igen. Det finns nämligen inte mer hjälp att få, säger läkarna. Deal with it. Kommer alltid ligga på minus, alltid ha alldeles för lätt för att falla. 

Och jag älskar att bo ensam, för ingen behöver se mej i min misär, jag behöver inte svara i telefon, måste inte låta folk veta. 

"När 'friska' människor är riktigt glada, så är de 10 på en skala mellan 1-10. När du är riktigt glad så är du 5 på den skalan, och du kommer inte att bli gladare än så."

Att leva med dystymi. Igår. Idag. För alltid?  

I wish to give, to take, to make, to check, I wanna see it happen 

I want to see, to be, the one that plays the game without no fears and regrets

I want to know you, better than I know myself 

I want to feel the end, and to enjoy the consequence

I want to move, to loose, to take the grooves, and to give it all back

I want to take the time rewind, and to kick it right from the start

to be unknown and all alone, lose the kind that are behind

to start a new play by myself and to give the best I have

I'm playing the game

the one that will take me to my end

I'm waiting for the rain

to wash up who I am

Trodde inte att jag hade något att äta, så jag har helt enkelt låtit bli. Rotade ändå i skafferiet idag, och där fanns både pasta, knäckebröd och majs! Kylen bjöd på smör, sylt och marmelad. Trodde den röda peston skulle vara dålig efter att ha stått i två veckor, men den var suverän, så nu har jag käkat spagetti med pesto. 

Röd pesto är så jääävlaaa gooott!!!! Måste försöka göra det själv nån gång. Kan väl inte vara så svårt? 

Handla mat imorgon blir nog bra. Kör på det. Och slänga ut lite gammalt ur kylen ..... jag är SÄMST på att dricka ur mina mjölkpaket.... suck. 

Nu är vi inne i november (vart tog tiden vägen?) och det är en hel del som händer innan årskiftet. 

På lördag förmiddag tävlar jag och Loppan i rallylydnad, sen åks det till Lund för att heja på (tävlings)Alex och Majonett som representerar BuRF i Agrias Ridskolemästerskap. Nästa helg är det bröllop, så då åker vi till Ronneby. 

I december är det jul, och då ska man bjuda på glögg, gå luciatåg, fira lillejulafton, julafton och äta rester i en vecka och sen fira nyårsafton. Måste lyckas lura någon människa utan liv att sitta och uggla med mej på nyår, eftersom jag måste sitta hemma hos mina föräldrar med min skotträdda hund. Någon frivillig?

Hoppas tiden går riktigt fort. För sen är det  januari efter det och då ska jag börja packa och jag och Jenny ska flyttstäda hennes (min blivande) lägenhet så fort det blir dags för det. Dricka grogg, lyssna på musik, käka pizza och städa som satan. 

Nu ska jag och Loppan cykla en runda.