Näst intill outhärdligt vissa dagar. Till exempel just nu. At the moment liXx. 

På måndag lär jag göra vad jag kan för att gå under jorden. Jag har inte gillat Alla Toffelhjältars Dag tidigare, och det lär ju inte vara bättre i år. Datorn avstängd hela dagen, och förmodligen hänga i stallet eller något? 

Fast ingenting spelar ju egentligen någon fucking roll, och vem försöker jag lura när jag säger att allt är lugnt? Hah. Fuck it. Det är inte rättvist att tänka så. 

Du har inte en aning

att jag tänker på dej

precis just nu...

Så jävla söt jag kan va, marry me? 

Man behöver nån sån person, fast man inte tror det ibland. Nån som man träffar lite oftare än andra. Ibland tänker jag på vad jag tänkte om mitt liv förut. Om någon hade sagt till mej att vissa saker skulle hända, skulle jag trott det då, när jag var yngre? Om någon sagt till mej och Annica när vi var 12 år, att tio år senare så skulle vi sitta och dricka kaffe, vara allmänt tragiska och så jävla awesome samtidigt.  

          I luv u!

Jag har iaf gjort pannkakssmet som står och drar. Hade väl förväntat mej lite mer av den här dagen, så allt är ju som det brukar. 

Sitter hos Annica vid hennes halvskabbiga dator där några knappar saknas. Dricker kaffe och får håret utploppat ur en fin plastmössa, heeeh. Samtalsämnena är de samma, och allt är najs.

"Jag tar i alla hål. Alla hål som finns har jag tagit!"

Plus att hon gör lite egna hål också.

Försöker peppa allt, intalar oss att vi inte är gamla.

Cigg, sen i med blekning och hoppas att det blir bra ändå.

"Kan du göra mej en tjänst, och blockera mej på facebook?"

Så kan man väl inte säga? Eller? Fastän man borde som fan .. Jag är så vek, fucking fruktansvärt. Om man bara intalar sej att det är möjligt, och faktiskt bara gör det, så kommer det gå bra. Så det ska jag göra nu. Idag ska jag göra saker. Jag ska börja NU!