Tänker trotsa de 630 meterna det är mellan Annicas hem och mitt, för att gå på kaffedejt. Det blev inget plasthatt-kalas - efter moget övervägande kom vi fram till att det inte var dags riktigt än. Pengabrist och slitet hår var de bakomliggande orsakerna till det.  

Så nu ska jag svida om från jobbkläderna, springa ner och köpa något smaskigt som vi kan smaska på, samt posta det där brevet som borde varit iväg för en månad sen, minst! Vilket betyder bli lite mer än 630 meter ...

Förvirringen äter fortfarande upp mej inifrån. 

It's killing me

and taking control. 

(Egentligen vet jag vad jag vill, 

bara det att det inte är genomförbart

kanske mest ur  moralisk aspekt. )