Det släpper inte heller. Mår fortfarande skit. Tittat på Little Nickey, spelat mobilspel och sovit en stund. Är fortfarande lika trött också. Lite besviken på tillvaron med. Kanske det det bottnar i egentligen. Jag försvann ändå. Som så många försvann för mej, och jag känner så väl igen den här känslan. 

Jag är liksom ingen bra människa egentligen. Har alltid en massa jobbiga känslor att brottas med. Svartsjuka, irritation, klentrogenhet... 

Folk som inte känner mej, eller inte har sett det så mycket, har nog svårt att tro att jag har så hetsigt humör som jag faktiskt har. Jag är egentligen väldigt passive aggressive, men brusar upp över småsaker. 

vet inte varför jag skrev det ändå .....

Loppan är inte särskilt mysig att klappa, men jag gör det ändå för hon tycker om det ibland. Hon är världens bästa sällskap sånna här kvällar. Hon säger ingenting, är inte påträngande. Håller sej mest på sin hörna av soffan, men har inget emot att agera huvudkudde emellanåt. 

Fast just nu ligger hon med huvudet på tröskeln till sovrummet. Vi ska snart gå ut,sen gå och lägga oss. 

Fucked up i mitt huve. Känns pretty meningslöst atm. 

Fuck. Hade tänkt att jag kanske skulle ut ikväll, för det va längesen, men jag vill inte. Deppat ihop fullständigt. 

Vill inte göra nånting, vill inte träffa någon heller, så jag tänker ligga här på min soffa hela kvällen och titta på värdelösa tvprogram. 

Rena självplågningen att titta på Sean Banan. Så jävla vidrig, mår fysiskt illa bara av att tänka på honom. Öööeh. 

Hejdå.