Direktlänk till inlägg 1 maj 2010
Jag trodde att det var det enda rätta, men hur ska man kunna övertyga sej själv när allt gått i tusen bitar och tomheten skär i hjärtat?
Jag VET att vi måste igenom det här, men hur många liter tårar ska man gråta innan man börjar acceptera det?
Overkligt och smärtsamt.
But in fact: ett nödvändigt ont.
och allt blir bra till slut.
det är bara så ... ofattbart.
Har du den där känslan? Jag menar den där känslan av att någonting avgörande hände när jag var ouppmärksam. Att någonting försvann. Igen så är det här det hamnar när det är alldeles, alldeles för mycket. Jag har pushat m...
Kan inte sova. Det snurrar i min skalle. Det är vinter nu och med vintern kommer tröttheten, oron, desperationen. Det här är dessutom första vintern på ÅTTA år som jag inte är heltidssjukskriven. Har alltså ett jobb jag måste gå till och kan inte b...
Trots all höstdepp så känner jag mej ändå rätt bortskämd. Folk gormar om att veden är slut överallt men här sitter jag och väntar på ett lass från min bästa granne som spar sin ved att sälja till oss i området.Sitter på mitt kontor, tillika gä...
Lamslående ångest. Igen, igen. Att vänta på besked, fyfan. Ovisshet är den värsta känslan. Den värsta ångesten. Politiken. Sjukskrivningen. Försäkringsbolaget. Jobbet. Vill bara fucking veta. Nu. Jag orkar inte. Jag. Fucking. Orkar. Inte. D...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 |
||||||||
3 |
4 | 5 |
6 | 7 |
8 | 9 | |||
10 | 11 | 12 |
13 | 14 |
15 |
16 | |||
17 | 18 | 19 |
20 | 21 | 22 | 23 |
|||
24 | 25 | 26 | 27 | 28 | 29 |
30 | |||
31 |
|||||||||
|