Beslutet om att fortsätta leva har satt nya sporrar. Den nya kicken väckte tankar om min gamla tatuering som jag skissade på sent i maj -08. Ett fjärilsmotiv som jag bestämt mej för att ha på ankeln. Såhär väldigt exakt två år senare är jag fortfarande lika sugen på detta, och räknar det då inte längre som en impulsgrej. 

Skissen försvann vid senaste försöket att få den tillfixad, men jag har faktiskt sparat den på datorn, så det är inte nån större katastrof. Ska gå till en studio på krusegatan och höra vad de tar för att göra den. 

För nu jävlar!

Hade bara så sjuka ångestdrömmar inatt. Raseriet och svekkänslan satt i när jag vaknade och det känns fortfarande inte helt bra. Dessutom beter sej min kropp PRECIS som den vill just nu. Det är stress och obalans, men det blir snart bra!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Har du den där känslan?  Jag menar den där känslan  av att någonting  avgörande hände  när jag var ouppmärksam.  Att någonting försvann.      Igen så är det här det hamnar när det är alldeles, alldeles för mycket. Jag har pushat m...

Kan inte sova. Det snurrar i min skalle. Det är vinter nu och med vintern kommer tröttheten, oron, desperationen. Det här är dessutom första vintern på ÅTTA år som jag inte är heltidssjukskriven. Har alltså ett jobb jag måste gå till och kan inte b...

  Trots all höstdepp så känner jag mej ändå rätt bortskämd.  Folk gormar om att veden är slut överallt men här sitter jag och väntar på ett lass från min bästa granne som spar sin ved att sälja till oss i området.Sitter på mitt kontor, tillika gä...

Lamslående ångest. Igen, igen. Att vänta på besked, fyfan. Ovisshet är den värsta känslan. Den värsta ångesten. Politiken. Sjukskrivningen. Försäkringsbolaget. Jobbet. Vill bara fucking veta. Nu. Jag orkar inte. Jag. Fucking. Orkar. Inte. D...