Just nu längtar jag grymt mycket efter Titan. Så fort han fått på sej en ny framsko ska jag rida ner till revinge hed och galoppera. Känna friheten, försvinna från instängdhet och slungas bort i ett rus av lite adrenalin och lycka. Det är fattigt med sånt för tillfället. 

Det var jättetrevligt att umgås med alla idag, men förväntningarna matchade uppenbarligen inte verkligheten. 

Hade iaf ett grymt kul avslut med på tok för svaga drinkar, men desto starkare skratt och mycket under bältet-humor. Cigariller och torra skämt - jag och fyra grabbar, en bit över min ålder. Det är roligast så. 

Dessutom försökte jag dansa magdans (tillsammans med en riktig magdansös)- vill inte ens veta hur det såg ut, men jag var fullt nykter under försöket. Just då kände jag att jag tog ett steg vidare. Jag har på något sätt alltid stannat kvar i min barndoms blyghet. Nu insåg jag att  jag är inte blyg längre. 

Vilken jävla befrielse. Blyghet har alltid varit ett stort hinder för mej, och de senaste åren har jag kämpat med det som fan. Nu var det inte ens jobbigt. Det har inte varit lika jobbigt att prata med nya människor. 

Som jag sagt länge: man gör sina egna jävla val! "Ingenting är mer pinsamt än man gör det" är något jag länge strävat efter att kunna leva upp till. Och jag älskar att jag bara har mej själv att tacka för att jag är den jag är. 

Jag är fan så mycket starkare än största delen människor häromkring. Om "Mia-för-tio-år-sen" hade sett mej idag, hade hon gråtit av lycka. 

Så fuck you era jävla mesar. 

Och efter allt som har hänt
Alla dagar jag kastade bort
Är jag stark, och jag vet 
Att jag lärt mig en del
Låt mig bara få visa dig nu
Och efter allt det jag gjort
Då jag inte förstod vem jag var
Är jag här i min kropp
Och det enda den minns 
Är en längtan att helas igen.

Jag var fast i ett krig
Men den nordman vill aldrig dö
Ta då min  ursinnes kraft
Låt den bli din, låt oss leva nu

Jag hade kunnat bli kvar
Som ett inristat namn i en sten
Som blev rest på en plast 
Just där livet brann ut 
Av en främling som ingenting sett
Jag har skaffat mig sår
När jag trodde att världen var min
Och jag slogs för en gud
Som jag aldrig har sett
I ett krig som jag inte förstod