På balkongen, i regnet. 

That's pretty much it. 

"Fucka upp" är mitt andra namn. 

Kan inte äta, drömmer att min häst lägger sej ner och dör (vaknar helt hysterisk), är konstant låg och nära till sammabrott hela tiden. Röker alldeles för mycket och kaffet är min enda vän. Sunt liv....

Som en skänk från ovan kom det lite ork. Nu ska jag äta två ägg och hamra lite. 

Riktigt patetisk chey. Pussåkram-hej.

Vädret matchar humöret bra idag. Fattas bara regn. Så trött på allt, vill bara slänga ut Loppan och Calisi i trappen så det kan bli lite tyst här hemma. Samma ljud hela tiden. Tassar och klor som dundrar över golvet, kattungen kuttrar och hunden fnyser och gör sina marsvinsljud. Samaya är lika störig hon, även om hon inte låter så envisas hon med att sätta sej framför datorskärmen hela tiden.

En veckas semester i ingenstans, med bara mej själv och en uppsättning micro-mat hade varit najs. Jag är ju sån, hittar alltid något att rymma ifrån. Vill alltid bort, det spelar ingen roll var jag är. Jag vill bara inte vara DÄR. Det kanske blir bättre någon annanstans, på något annat sätt?

Jag ser allt svart på vitt, alltid missnöjd med nåt
grubblar över saker som jag nog aldrig förstått
deprimerad mellanåt, de jag bär på e svårt
jag tycker synd om mig själv när jag jobbar för hårt
lovar och inte håller, det som driver mig finns där
jag gillar dom som delar mitt synsätt o flyger i min sfär
kanske tappat det helt, spelat för många spel
målat in mig i ett hörn, fått en törn
det är då jag hatar mig själv, och kommer på det
för jag har ingen jävla aning vafan jag håller på med

These changes ain't changing me.

Deppar ihop till The Script. Fullt med jobbigheter just nu. 

En liten ros med ett hål i sin själ
Som gjorde rätt men av dåliga skäl
Hon hade drömmar om status och flärd
Men hon blev slav för sitt eget begär
Hon vet inte vad hon känner för
Lågan slocknar utan tändstickor
Du är bäst nu men du var bättre förr
Våra brister gör oss till människor

Druckit upp den sista kalla skvätten av morgonkaffet. Sov länge imorse, och någon form av lugn börjar infinna sej. Hoppas innerligt att allt är över snart, all ångest och drama. 

Igår var kaos. Det är svårt att köra bil när man blir blind av tårar. Gick hem till Annica en stund, satt på hennes balkong och kved, diskuterade och skrattade sönder oss. Skrattade hysteriskt åt patetiska människor - som sej bör. 

Har sovit bra inatt åtminstone, ska ut en lång runda med hundis nu. Vädret är hyfsat fint, helt okej.