Jag har ändrat mej. Man får lov att inte orka mer, och då får man också lov att fixera känslan av ingenting. 

Inga toppar betyder också inga dalar. Känslomässigt handikappad. 

Jag vet hur ont det gör när hoppet dör. 

Lever timme för timme, känner så lite så möjligt. Bara låta vara. Inget att längta till, inget att hoppas på. 

Jag kanske slösar bort mitt liv, men jag försöker bara göra det lite mer drägligt. 

En öppen hand kan få och ge

kan visa allt och lite mer

i samma stund du knöt din hand

rann allt det vackra ut som sand

(På nåt sätt känns de här raderna så rätt när man hör låten,

men såhär taget ur sitt sammanhang så känns det mest som

en dålig dikt av en pseudo-deprimerad tolvåring.)

Fortsätter tycka synd om mej själv. Jag vet att man inte får, att det är patetiskt att ge upp, men jag gör det ändå. 

All glöd är puts väck. All fighting spirit, all jävlar anamma. Sängliggande och självömkan. 

Fuck my life. 

Bosatte mej i sängen igen efter jobb och stall. Har legat här hela kvällen, med få undantag. Hämtat O'boy, t ex. Kollat några avsnitt Game of Thrones, och det lär väl bli ett par till innan sängdags. 

Nu cigg, det är ändå fem timmar sen senaste. Trött chey, mår riktigt skit idag dessutom. 

Har bosatt mej i sängen idag och känner mej allmänt gnällig och låg. Pratat i telefon halva dagen och beklagat mej en jävla massa. Stackars folk. 

Trivs inte med saker och ting. Får damp på min lillkatt. Har cepe-ångest över att jag måste åka till stallet. Satte inte middag till hästen igår, vilket innebär att jag måste dit innan tre. Jag har kvällsfodringen ikväll också, och egentligen vill jag inte dit nu. Vill inte träffa några människor i privatstallet. 

Det känns precis lika jävligt som i den vevan när jag precis köpt Titan. Det var en sån massa drama om saker, där jag stod mellan två läger. Jag säger nu som jag sa då: Jag avsäger mej alla åsikter och tänker inte lägga mej i någonting alls som inte direkt rör mej eller min häst. 

Jag är trött på allt! Det är inte särskilt roligt att inte vilja gå dit. 

Idag vill jag bara glömma bort allting. Skita i allt. Strunta i att jag har en hund hos mamma och pappa, eller en häst som vill ha mat och en kattlåda som behöver städas. Men det går ju inte. Däremot tänker jag skita i att diska, strunta helt i att svara i telefon om det inte är någon jag verkligen vill prata med, och sura precis hur jävla mycket jag vill. 

Det är liksom inte ens lönt att försöka.