Känner mej på riktigt dåligt, bittert och bitchigt humör idag. Får feta spel på folk, ja riktigt riktigt feta. 

Ska inte gnälla för mycket om det egentligen, blir säkert bara en massa uthäng då och det vill jag helst slippa. 

Orkar bara inte. Så nu skiter jag i facebook, för det är ju givetvis där 90% av störningsmomenten finns. Får väl se gårdagens avsnitt av Den Sista Dokusåpan. Zoli kommer sen om drygt en timme, så jag ska baka kladdkaka då. Hoppas han har mat med sej. Det har han nog om han vet sitt eget bästa <3

Tjugo riktigt riktigt irriterande saker i vardagen. Kryper i kroppen bara jag ser de flesta på bild, haha awesome :)

Samtidigt som jag kan bli rosenrasande på Calisi emellanåt, så är jag ändå glad att hon flyttade hit. Loppan är jätteglad nu när hon fått en egen katt att leka med, och Samaya är glad att hon slipper vara den katten. 

Loppan har verkligen en ängels tålamod med sin kattunge, och det är så skönt att de kan underhålla varandra. Calisi blir jobbig som fan ifall mamma och pappa har passat Loppan en helg...

Ändå ganska söta! Fattar dock inte varför kameran hackar som ett mongo .. 
 

Bestämde mej för att gå ut och träna rallylydnad på den övergivna parkeringen, i ett försök att lätta upp humöret lite. Behövde dessutom finslipa ett par moment inför morgondagens träning på brukshundsklubben. Rastade hundis först, men glömde göra en fokuskoll innan jag släppte henne inför träningen, vilket resulterade i att hon stack efter en katt det första hon gjorde. Försökte tygla mitt vansinne, så jag sprang bara på andra hållet istället, och det uppfattade hon och kom tillbaka. 

Hon sackade lite när vi väl började med momenten, låg lite bakom och fokuset var inte på topp trots köttbullar. Blev något förtvivlad när vi gick rakt på ett ben från ett dött djur dessutom, och tappade allt. Gick bort en bit och försökte jobba upp en bättre kommunikation, och gick sen tillbaka för att utnyttja frestelsen som träning. Mest för att jag själv skulle sluta vara så arg för att den låg där. Min labila sinnesstämning i kombination med kattjakten, benet och att vi aldrig tränat just på den parkeringen innan var väl alltihop orsak till att det inte riktigt var hundra procent. Dessutom blåste det som fan. Jag hatar blåst, och hade inte ens med mej en snodd till håret. Loppan gjorde dock alla moment bra, även de nya som vi behöver lägga lite mer jobb på. Får väl trots allt vara nöjd. 

När vi gick hem mötte vi en kille som gått förbi och sett när vi tränat. 

"Du lär din hund bra!" sa han.

Ändå trevligt. Positivt överraskad av mej själv också, som kunde ta emot komplimangen utan att vara tjurig över att det inte gått så bra som jag ville. Har nog med fotograf på träningen imorgon så kan förhoppningsvis få in lite bilder då. 

Den här är från i måndags. Vi hade balansträning på ett gäng stenar i Västra Hamnen. Hon är grym på det!

Mycket blåst och konstig vinkel, dock. ^^

Självhatet kan vara så enormt vissa dagar. Att sitta på toalettgolvet och skaka, och gråta i sån hysteri så man inte kan andas, känns alltid miserabelt. Men att göra det i famnen på en fantastisk man, som ömt håller om en, pratar om vardagliga saker och väntar ut lugnet, är på något sätt mindre svårt. Att när allting lugnat ner sej, när musklerna är utmattade av spänningarna och man låter huvudet ramla bakåt, så är det inte en vägg man stöter emot, utan en mjuk axel och en varm kind.. Det känns som en enorm välsignelse, som om mycket av ångesten - som egentligen skulle hängt kvar - bara rinner av. 

Då jag fortfarande försöker få upp min gamla häst i vikt efter förra sommarens viktras, så har jag nu bestämt att han inte får gå på dygnet-runt-bete. Det är inte världens lättaste projekt att hitta ett sommarhem, när man har så många önskemål. Prioriteringarna har varit: 

* Innevistelse på natten (krav!)
* Mycket utevistelse (gärna tidig morgon - sen kväll) 

* Stor gräshage (inte nödvändigtvis beteshage, men något att tugga på)

* Nära, alternativt få hjälp med mockning/foder. 

Nu ser det ut som att vi FÖRHOPPNINGSVIS kan köra upp Titan och Boy till Skånes Fagerhult. Det är visserligen typ drygt elva mil dit, men Tina stod där förra sommaren med Boy, och då är det - som jag har förstått det - fullservice, med mockning, utfodring och utsläpp/intag. Det betyder att man inte måste åka dit varje dag, utan kan ställa av hästarna lite halvt och bara köra upp och rida någon gång i veckan och ta det som en utflykt. Hade varit NAAAJSSS!! Man behöver vara lite ledig också, det blir liksom så mycket häst hela resten av året. 

Buspållen på förra årets bete.

Med lite hjälp av en god vän (som tyvärr måste fundera över om h*n vill fortsätta vara vän med mej) har jag nu insett att jag är en dålig människa. Med den insikten är jag beredd att åtminsone försöka bättra mej. Det var ändå konstruktiv kritik, så det måste man ju ta till sej. Förstår lite bättre nu varför folk tycker att jag är en dålig vän, och då är det också lättare att ta det till sej istället för att bara stänga av och vända ryggen till som jag brukar. 

Det är mitt i natten eller tidig morgon, lite som man själv känner för. Jag har inte gått och lagt mej än, och jag känner att jag verkligen måste börja vrida tillbaka dygnet igen. 

Loppan ligger vid mina ben och morrar i sömnen. Hon gör det ofta, måste ha mycket aggressioner inom sej den där lilla hunden. Undrar vad hon drömmer om? Folk som ringer på dörren kanske...

Jag saknar Zoli. Han hade gärna fått vara här nu och klappa på mej. Det hade varit helt okej. 

Känslan av att ha 47 spänn på kontot och veta att det är 9 dagar kvar tills man får pengar är ganska sugig. 

Har vatt med om värre, dock. Det går bra, sålänge inget oförutsett inträffar. 

Sov alldeles för länge idag, Calisi har hållit mej vaken inatt, så jag fick stänga sovrumsdörren till slut. Börjat dagen med att klippa klor och borsta henne, så nu är hon skitförbannad och har allmänt damp. Studsar runt lägenheten som en guttaperkaboll. Pallar ej.