Jag har guidats genom dagen. Det är kallt nu, men jag ser ljus. 

Karro&Nova kom förbi på te-mys i eftermiddags, och ännu en gång slogs jag av hur snabbt livet kan ändras. Hur mycket som har hänt, och inte hänt. Alla om, kansken och varför. Några som jag insåg att jag inte riktigt var bekväm med än, kanske fler än jag befarade.  

Men vi super i oss förhoppningarna inför framtiden, spänningen i det ohända, och det som kanske redan hänt, men fortfarande inte sagts. Det fina, trygga i att ha vackra själar att dela mentalt utrymme med, närvarande eller ej. 

Nu har jag yogat en timme och skulle mediterat, men de smäller så jädrigt där ute. Inatt eller imorgon bitti. Det gör ingenting. Jag har en skön känsla i kroppen, så ska passa på att äta, istället för att dricka mej mätt på te.. och låta ögonblicken fånga mej resten av kvällen. 

Namasté.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Har du den där känslan?  Jag menar den där känslan  av att någonting  avgörande hände  när jag var ouppmärksam.  Att någonting försvann.      Igen så är det här det hamnar när det är alldeles, alldeles för mycket. Jag har pushat m...

Kan inte sova. Det snurrar i min skalle. Det är vinter nu och med vintern kommer tröttheten, oron, desperationen. Det här är dessutom första vintern på ÅTTA år som jag inte är heltidssjukskriven. Har alltså ett jobb jag måste gå till och kan inte b...

  Trots all höstdepp så känner jag mej ändå rätt bortskämd.  Folk gormar om att veden är slut överallt men här sitter jag och väntar på ett lass från min bästa granne som spar sin ved att sälja till oss i området.Sitter på mitt kontor, tillika gä...

Lamslående ångest. Igen, igen. Att vänta på besked, fyfan. Ovisshet är den värsta känslan. Den värsta ångesten. Politiken. Sjukskrivningen. Försäkringsbolaget. Jobbet. Vill bara fucking veta. Nu. Jag orkar inte. Jag. Fucking. Orkar. Inte. D...