Jag har guidats genom dagen. Det är kallt nu, men jag ser ljus. 

Karro&Nova kom förbi på te-mys i eftermiddags, och ännu en gång slogs jag av hur snabbt livet kan ändras. Hur mycket som har hänt, och inte hänt. Alla om, kansken och varför. Några som jag insåg att jag inte riktigt var bekväm med än, kanske fler än jag befarade.  

Men vi super i oss förhoppningarna inför framtiden, spänningen i det ohända, och det som kanske redan hänt, men fortfarande inte sagts. Det fina, trygga i att ha vackra själar att dela mentalt utrymme med, närvarande eller ej. 

Nu har jag yogat en timme och skulle mediterat, men de smäller så jädrigt där ute. Inatt eller imorgon bitti. Det gör ingenting. Jag har en skön känsla i kroppen, så ska passa på att äta, istället för att dricka mej mätt på te.. och låta ögonblicken fånga mej resten av kvällen. 

Namasté.