Förra veckan var hektisk. Minst sagt. 

Möte med socialen på psyk i tisdags. Min läkare ville ha ett blodprov, så fick hänga på vårdcentralen (fifan). Körde bort till Rocky och hängde några timmar i fredags, och sen middag hos mamma och pappa och på kvällen blev Mira attackerad av en hund så vi spenderade natten på djursjukhuset. Hon är ihopsydd och okej. 

I lördags var det högstadiereunion, och av någon anledning tyckte jag att det var en bra idé att gå på den trots att Annika var sjuk och inte kunde hänga med. Körde dit och hem ensam och nykter. Stol!

Sen blev det måndag och nån social utredning hos soc inför att jag ska få stödperson.

Under denna tiden har dessutom flera stycken människor, som jag inte pratat med på månader och år, plötsligt hört av sej. Visst kul, I guess, men allting börjar kännas väldigt överväldigande just nu. Varför allt på en gång? Missförstå mej rätt..

Stängt av allt nu och är så lättad över dessa tre dygn jag inte behövt interagera med en enda människa. Vilsamma aktiviteter i medvetande ultrarapid. Gjort så mycket yoga att min axeldragning sen oktober har rättat till sej och jag har noll ont (for real, the magic of yoga). Loppan och Xenit har flutit på vågen och som vanligt varit tålmodiga och finast. Har också lagat och fryst in ungefär tio liter grymt god (som tur var) tomat/morot/bön-soppa. 

Imorgon är det torsdag och veckans besök på psyyjkmottagningen. Hoppas på lite viktuppgång men det känns ärligt talat sådär.. Passar på med lite ärenden när jag ändå är iväg, så kan jag introverta några dagar till sen. 

Men nu är det kväll igen. Jag har ätit två riktiga mål mat idag, och funderar på att ta mej ut i köket och se om något kallar mej. 

Jag vill tacka denna dagen för att den har varit till min fördel, och mej själv för medvetna val.