Sting har åkt hem efter sitt jullov här, och jag har bestämt mej för att inte ha honom på helgerna från och med nu. Tog ett år att fatta beslutet, men nu känns det bra. Jag ska fokusera all min lilla energi till att ta hand om mej själv och min egen pälsfamilj. På att ta mej upp ur den här jävla sjunkhålet till tillvaro. Tack för de här fyra åren, älskade skrutthund, och för allt du lärt mej!  

Imorgon är mitt jullov från psyk slut, så då är jag helt tillbaks i rutinerna. Då lär jag nog få reda på när vi ska ha boendestödsmöte, så jag kan börja ha ångest över det.

Xenit kommer hem igen först på söndag, så Loppan och jag ska SÅÅ mysa nu resten av våra dagar med egentid. Högst oklart om vi kommer på upp hur sängen över huvud taget. 

Idag kommer min Emma-tös hit i alla fall, för sista gången innan hon åker till Madrid och pluggar. Mitt lilla barn har blivit så stor <3 men iofs har hon alltid varit den lilläldsta människan jag nånsin känt. Jag har bakat brownies till oss, hon borde dyka upp när som helst!

Alltså, när Rainer hämtade Sting: 
Han: Du ser ut att må bra idag! Eller är du bara väldigt bra på att fejka det? 

Jag: RIKTIGT bra på fejk. Jag lärde mej tidigt. 

Om du bara visste  ... heeehehehe. 

Jag fejkar mej igenom ALLA situationer där jag känner att transparens blir ett hot, för att slippa frågor eller helt enkelt för andras skull ta mej igenom alla möjliga aktiviteter som ger mej ångest. Idag pga att jag skulle göra slut med dem, och det kändes jobbigt. Fejkansiktet på!! Se glad ut, ingen kan vara arg på, eller ifrågasätta, någon med ett stort leende. Har alltid tänkt att folk nog kallar mej falsk, på grund av det. Det spelar ingen roll. Jag överlever ju. Det är det livet går ut på.

Fast sanningen är att jag mår helt okej idag, dagens yogacampmantra var "I awaken..." och här hemma blev det "my spirit". Det är blir mitt år. Ändå taggad!