Det bor ett raseri i mej. Mina händer darrar, varje andetag är ståltrådstornado. Ångestparalys.
Ett ämne av ett leende smög sej på när vi var ute och lekte i nysnön imorse. Älskar att se Loppan så busig. Xenit tokälskar snö. Mina ljus.

... så kom Alex Preston - 200 miles upp på Spotify, och plötsligt släppte andningen. Ansiktsdragen slätas ut. Jag är snart redo för dagens yogacamp. I trust.. ... vadå? Initierar en stunds pranayama, sen lär allting falla på plats på mattan.
Namasté.