Storhandlingsdag idag. Jag har det drygt varannan vecka, så jag inte ska behöva utsättas för någon mer affärvistelse däremellan. 

Gjorde mitt allra yttersta för att det skulle bli en okej upplevelse. Började morgonen med en timmes yoga och en liter te. Lämnade Loppan och Sting hos mamma och pappa efter en supersolig mysprommis och tog sen bilen till Willy:s. 

Insåg att jag dessvärre glömt mina hörlurar hemma, men försökte andas bort nervositeten över att vara utan musiksköld, nynna bort allt skrammel och sorlet från obehagliga människor. När jag upptäckte att de höll på att fylla på hyllor, så att många var tomma, förlamades jag av stresschock över att inte få med mej allt jag skulle hem. Stod och djupandades en stund, smsade med Jackan som lotsade mej vidare i tankemönstren. Nu stod det mellan att a) åka hem och ta tillbaka till Willy:s en dag snart igen för att handla resten (huu hemska tanke) eller b) åka till Coop (huu hemska tanke). Mellan pest eller kolera, så vann coop eftersom jag ändå redan var ute och körde och stressad och skit, så kunde väl inte en halvtimme hit eller dit spela någon roll. Vrålade till musiken i bilen för att hålla ångesten i shack på vägen dit. Train - Meet Virginia och Alex Preston - Get Up, Get Down var vad som hanns med från Malmö till Arlöv, och väl framme var mina lungor var behagligt tömda. 

När jag hade betalat och skulle skynda mej som fan hem, gick papperskassen sönder och allt ramlade ut. Tog mitt livs djupaste andetag för att så värdigt som möjligt samla ihop mej och komma iväg igen. I stressen hade jag dock råkat knyckla ihop kvittot, så streckkoden som man måste använda för att komma ut från självscanningskassan vägrade läsas av. Ytterligare panik tills det gick. Försökte skapa på lugn på vägen ut. Tänkte på dagens mantra från yogacamp: I create ... valfritt slut på meningen. Jag valde "I create myself" och upprepade "jag skapar mitt lugn" på vägen ut, samtidigt som inombords skrek: "HUR FAN GÖR MAN DÅ?!?!?!??!"Ja, jag har faktiskt ingen aning, jag bara gjorde som de sa men inte blev jag nåt klokare av det..

För att avrunda resan, gick ytterligare två kassar sönder, så det tog en evighet när jag skulle släpa upp skiten till lägenheten.

MEN! Jag fick tag i (nästan) allt jag skulle handla, så mission accomplished. Två av fem papperskassar gick INTE sönder! Ändå lite win. Nu är jag sjukt trött, lite hungrig och en del nöjd. Ur högtalarna strömmar Spotify's Indie-radio och nu ska jag gå och äta ett par mackor med senap, som jag tydligen fått dille på. 

 

Niix

7 januari 2016 10:48

Mackor med senap <3 <3

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Har du den där känslan?  Jag menar den där känslan  av att någonting  avgörande hände  när jag var ouppmärksam.  Att någonting försvann.      Igen så är det här det hamnar när det är alldeles, alldeles för mycket. Jag har pushat m...

Kan inte sova. Det snurrar i min skalle. Det är vinter nu och med vintern kommer tröttheten, oron, desperationen. Det här är dessutom första vintern på ÅTTA år som jag inte är heltidssjukskriven. Har alltså ett jobb jag måste gå till och kan inte b...

  Trots all höstdepp så känner jag mej ändå rätt bortskämd.  Folk gormar om att veden är slut överallt men här sitter jag och väntar på ett lass från min bästa granne som spar sin ved att sälja till oss i området.Sitter på mitt kontor, tillika gä...

Lamslående ångest. Igen, igen. Att vänta på besked, fyfan. Ovisshet är den värsta känslan. Den värsta ångesten. Politiken. Sjukskrivningen. Försäkringsbolaget. Jobbet. Vill bara fucking veta. Nu. Jag orkar inte. Jag. Fucking. Orkar. Inte. D...