En gammal god vän sa något märkligt till mej idag. 

"Hur kommer det sej att du alltid tar dej igenom saker så nobelt? Nu när vi har träffats och vi har pratat om allting så är du bara så ... nobel! Det är nästan så jag vill hänga dej ibland."

Jag vet inte riktigt hur jag ska tolka det. Själv ser jag en hetsgråtande, halvt hungerstrejkande stackare utan framtid. Det är väl bara det att jag har lätt att sätta ord på saker och ting när jag inte är mitt uppe i det. 

(Vi vet allihop att "ring om det är något" inte funkar i praktiken. Det är så när man på nytt tappar all ork.)

Se mej, sa jag.

Hör mej, sa jag.

Känn mej. 

Och jag kan ha fel

jag förstår inte allting själv. 

..och jag älskar dej mer än du nånsin kommer att få veta. 

Sucksucksucksuck. Sådär låg och nära till gråten. Ynkligare än fan och allt är bara precis som det ska vara. 

This is the story of a girl
Who cried a river and drowned the whole world

As long as she stands there waiting
Wearing the holes in the soles of her shoes
Now how many days disappear
When you look in the mirror
So how do you choose

Your clothes never wear as well the next day
And your hair never falls in quite the same way
You never seem to run out of things to say

Idag är monstren borta, och jag kan andas ut. Behöva köpa pärmregister och få ordning på mina papper och mitt liv. 

Ur mina skrunkliga högtalare flödar Train - Drops of Jupiter, och mysfaktorn e på plus nu när vi har startat en ny vecka utan klydd. Hunden sover som vanligt, det blev sent igår. Pannkaksterapi hos Hannes och sista bussen hem.

Jag har egentligen ingen koll på någonting mer än bussen jag och Karro ska ta nån gång innan två, för att åka till frisören med henne.

Men det är lugn, som det ska vara, de är okej.

De är småegna bara. 

Egentligen borde man sätta sej ner och fundera över hur många gånger facebook har fått mej att bara vilja dö (eller döda någon). 

Svartsjukemonstret som bor i mej mår inte bra av facebook, särskilt inte när det blir matat med nikotinabstinens och mens. 

Å andra sidan kanske jag borde inse att det inte är den utlösande faktorn som är det faktiska problemet, utan istället erkänna för mej själv att jag inte hade reagerat över det om jag var nyrökt och det inte var fel vecka i månaden. 

Insikter. 

En och en halv timme senare:

Sitter hos Hannes, mår illa, gråter och är allmänt åt helvete. Nu ska vi äta pannkakor och se Dum & Dummare. Kanske kan stabilisera upp saker och ting. Eller så ska man inte hoppas för mycket.

Kluven som fan, jag är supersugen på att dra ut, typ till KB eller var som helst och bara röja, men samtidigt är jag cepetrött och har inte direkt någon att dra dit med skulle jag tippa. 

Har varit ute med Annika och vovvarna, sen suttit på hennes balkong i den perfekta sommarkvällen och snackat och gäspat. Borde kanske gå och lägga mej egentligen, och behålla peppen till nästa vecka? Kanske gå ut nån dag mitt i veckan ifall nån eventuellt skulle tycka att det var en idé. 

Med Krunis blir allt bra i vilket fall...

Aaahaha dessutom är det Team America på fyran, och även om jag har sett den filmen typ hundra gången så är det bara bud på det! <3