Superbäst uteritt tillsammans med fina Jenny på två heltokiga hästar! Titan och Felix nappade på minsta lilla anledning att busa till det. Titan blev oförklarligt rädd för en plogpinne som låg ner, så vi fick rida över fältet som ligger i träda. Traven han la till med där var så luftig att jag knappt kunde rida lätt. Felix bara taktade mest hela tiden. 

Vi galopperade längs med ån, och med tanke på hur pigga hästarna var så kändes det helt okej att underlaget var tungt. Allt blev lerigt. Sadelgjord, benskydd och reflexer, svansen och till och med mina skor. Lerklumparna flög som projektiler mot Jennys ansikte när hon låg bakom oss. 

Vädret var så himla milt, Felix vågade inte gå över diket vid järnvägen, så Jenny fick sitta av, sen flög Titan i luften av okänd anledning. När vi kom tillbaka ner till slingorna fick de också något mongoryck och båda for iväg i galopp, jag höll på att bli mosad mot en stolpe, tappade respektive tygel tre gånger medan jag försökte samla upp dem, och tappade en stigbygel på det också. Skrattattacken var ett faktum! 

På slingorna hade viden börjar titta fram på grenarna, solen började gå ner och det var fortfarande inte kallt. Det kanske skulle kunna få bli en tidigt vår för en gångs skull? 

Nu: TBBT, sen ett varmt bad med bubblor, vin och tända ljus. Jaaaaa!!! <3

 

Jenny

3 februari 2011 17:56

Världens bästa Mia!! <3
Så underbar dagen vart efter den uteritten! :)
TACK!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Har du den där känslan?  Jag menar den där känslan  av att någonting  avgörande hände  när jag var ouppmärksam.  Att någonting försvann.      Igen så är det här det hamnar när det är alldeles, alldeles för mycket. Jag har pushat m...

Kan inte sova. Det snurrar i min skalle. Det är vinter nu och med vintern kommer tröttheten, oron, desperationen. Det här är dessutom första vintern på ÅTTA år som jag inte är heltidssjukskriven. Har alltså ett jobb jag måste gå till och kan inte b...

  Trots all höstdepp så känner jag mej ändå rätt bortskämd.  Folk gormar om att veden är slut överallt men här sitter jag och väntar på ett lass från min bästa granne som spar sin ved att sälja till oss i området.Sitter på mitt kontor, tillika gä...

Lamslående ångest. Igen, igen. Att vänta på besked, fyfan. Ovisshet är den värsta känslan. Den värsta ångesten. Politiken. Sjukskrivningen. Försäkringsbolaget. Jobbet. Vill bara fucking veta. Nu. Jag orkar inte. Jag. Fucking. Orkar. Inte. D...