Ser mej omkring, rummet är klart. Ser tydligt konturer och färger. Morgonrocken på kroken, cycaspalmen i fönstret och den tända sänglampan Spindelros. 

Problemet är inte det som finns - det finns alltid där, syns allt, finns alltid. Det är den lilla världen i bröstkorgen som gör nätter som denna extra långa:

Som en tjock dimma som tränger in i alla mynningar och lägger sej som ett hölje över allt man trodde man visste.

Famlar runt i blindo efter en kontur, något bekant, vad som helst. Det är lätt att marken försvinner under fötterna när orden inte blir rätt, när det som förväntas inte kommer fram... 

Annorlunda.

Som en tjock dimma som döljer allt man försöka greppa efter, medan det flyter längre bort. Någon hickar till. Skräcken blir irrationell när inget syns, och ur den kommer paniken - den utmattande paniken - som gör vem som helst till ett litet, litet barn. 

Det är där allt börjar - och där allt slutar. Vi bär alla på tyngre bördor än andra ser.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Har du den där känslan?  Jag menar den där känslan  av att någonting  avgörande hände  när jag var ouppmärksam.  Att någonting försvann.      Igen så är det här det hamnar när det är alldeles, alldeles för mycket. Jag har pushat m...

Kan inte sova. Det snurrar i min skalle. Det är vinter nu och med vintern kommer tröttheten, oron, desperationen. Det här är dessutom första vintern på ÅTTA år som jag inte är heltidssjukskriven. Har alltså ett jobb jag måste gå till och kan inte b...

  Trots all höstdepp så känner jag mej ändå rätt bortskämd.  Folk gormar om att veden är slut överallt men här sitter jag och väntar på ett lass från min bästa granne som spar sin ved att sälja till oss i området.Sitter på mitt kontor, tillika gä...

Lamslående ångest. Igen, igen. Att vänta på besked, fyfan. Ovisshet är den värsta känslan. Den värsta ångesten. Politiken. Sjukskrivningen. Försäkringsbolaget. Jobbet. Vill bara fucking veta. Nu. Jag orkar inte. Jag. Fucking. Orkar. Inte. D...