Ikväll har jag och Annika trasslat oss runt en synnerligen avancerad kvällsrunda. Hon var nämligen tillräckligt begåvad för att ta med sej ett paraply. Eftersom jag inte är så begåvad att jag ens äger ett paraply, så försökte vi tränga ihop oss under hennes. Detta innefattande en del problem: 
* Vi hade var sin hund med oss. Vare sej Loppan eller Jazz är av typen som gärna håller sej på en sida (säkerligen dessvärre pga bristande disciplin). Trassligt värre. 

* Loppan ville också gå under paraplyet, så hon försökte nästla sej in mellan oss i tid och otid.

* Annika höll i paraplyet. Jag är väl sådär en halvmeter längre än henne. Jag misslyckades med försöket att bära det med min svaga vänsterhand, och eftersom vi redan var blöta på våra respektive yttersidor kändes det värdelöst att byta plats.    

Efter att till slut ha kommit hem (hyfsat torra, trots allt) och torkat blötdjuren, slank jag in till henne på en kopp välbehövligt kaffe.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Har du den där känslan?  Jag menar den där känslan  av att någonting  avgörande hände  när jag var ouppmärksam.  Att någonting försvann.      Igen så är det här det hamnar när det är alldeles, alldeles för mycket. Jag har pushat m...

Kan inte sova. Det snurrar i min skalle. Det är vinter nu och med vintern kommer tröttheten, oron, desperationen. Det här är dessutom första vintern på ÅTTA år som jag inte är heltidssjukskriven. Har alltså ett jobb jag måste gå till och kan inte b...

  Trots all höstdepp så känner jag mej ändå rätt bortskämd.  Folk gormar om att veden är slut överallt men här sitter jag och väntar på ett lass från min bästa granne som spar sin ved att sälja till oss i området.Sitter på mitt kontor, tillika gä...

Lamslående ångest. Igen, igen. Att vänta på besked, fyfan. Ovisshet är den värsta känslan. Den värsta ångesten. Politiken. Sjukskrivningen. Försäkringsbolaget. Jobbet. Vill bara fucking veta. Nu. Jag orkar inte. Jag. Fucking. Orkar. Inte. D...