Kände peppen imorse. Mia hade sett en lapp på kornvägen om någon som ville byta en etta mot en tvåa eller trea. När jag kom fram var lappen borta, och inombords hörde jag ljudet av krossat glas, eller var det ett hjärta som föll och gick sönder?

Jag vet att det inte är min sista chans, men det kändes så just i det ögonblicket, och nu efter att desperat letat på eniro efter nummer till personerna i den trappan, på den våningen och bara hittat ett - där det inte är något svar - så känner jag modet sjunka till botten och lägre. Provar ikväll igen, och sätter upp nya lappar på netto. 

Jag kommer orka hålla på tills jag stupar i detta. 

Veronica Maggio – Sju sorger går på repeat och om en stund ska jag köra till stan för att påbörja mina ärenden. 

Hur kan musten gå ur en bara så? Jag är nog skuld till allt som händer här..

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Har du den där känslan?  Jag menar den där känslan  av att någonting  avgörande hände  när jag var ouppmärksam.  Att någonting försvann.      Igen så är det här det hamnar när det är alldeles, alldeles för mycket. Jag har pushat m...

Kan inte sova. Det snurrar i min skalle. Det är vinter nu och med vintern kommer tröttheten, oron, desperationen. Det här är dessutom första vintern på ÅTTA år som jag inte är heltidssjukskriven. Har alltså ett jobb jag måste gå till och kan inte b...

  Trots all höstdepp så känner jag mej ändå rätt bortskämd.  Folk gormar om att veden är slut överallt men här sitter jag och väntar på ett lass från min bästa granne som spar sin ved att sälja till oss i området.Sitter på mitt kontor, tillika gä...

Lamslående ångest. Igen, igen. Att vänta på besked, fyfan. Ovisshet är den värsta känslan. Den värsta ångesten. Politiken. Sjukskrivningen. Försäkringsbolaget. Jobbet. Vill bara fucking veta. Nu. Jag orkar inte. Jag. Fucking. Orkar. Inte. D...