Det går i moll för tillfället, och ingenting blir gjort här. Såg solen när jag vaknade och tänkte flyktigt att den kunde pigga upp mej lite - men ack så fel. 

Reklamen ligger spridd över hallgolvet, förra månadens rena tvätt är kvar i sin ikea-påse. Livet står på paus. 

Ingenting händer på flytt-fronten. Får ingen lägenhet, och ingen har nappat på mina annonser. Jag sover oroligt och drömmer märkligheter, som att jag föder trillingar och diverse annat ångestframkallande.  

Allt är en stor oro, slutet på året nalkas och jag är rädd för att bli utförsäkrad. Rädd för vad som kommer hända på jobbet. Rädd för vintern och kylan, rädd för att bli kvar i den här lägenheten. För mörkret och ovissheten, och vad folk ska säga om mina eventuella framtida beslut..

Så fucked up.