Ännu en etta ledig, och om det nu kommer nya varje vecka som det verkar göra, så kanske kön betas av hyfsat snabbt? Så jag skulle kunna få en ändå ...? Hålla hoppet uppe i alla fall .. Toppar och dalar, yikes vad det är jobbigt att pendla mellan sinnesstämningarna såhär. Dessutom har jag varit helt arg idag, utav helt andra anledningar. 

Kräftskiva ikväll!! Min hatt kommer bli awesum. Den har kräftor som sjunger Helan Går, och ska ha en kräftkung på toppen. Fick dessutom fatt i kräftor, så nu ska jag äta det för första gången. Tar tåget hem till Walle så fort jag blivit klar med dusch och sånt, så ska jag hjälpa henne att sätta upp girlanger och duka och sånt. 

Min alltmer mongolida katt väckte men tre gånger inatt genom att dundra runt i lägenheten på det mest osmidiga sätt. Det är som att det var Loppan som sprang omkring, men hon var inte ens hemma. Busa! 

Har inte längre panik över lägenhetssituationen just idag. Gott hopp!

I'm sorry I have to say it but you look like you're sad 
Your smile is gone; I've noticed it bad 
The cure is if you let in just a little more love
I promise you this, a little's enough

Bad sound kills good music. Sitter i soffan med laptopen i knät och lyssnar på Maggio. Funderar på gammalt groll som ligger kvar, med personer från tidigare epoker av livet, där vi bara vänt ryggen till och låtit bli att prata med varann någonsin igen.  I facebookhysterin insåg jag att en vänskapsinbjudan inte löser sånt. Det spelar inte heller någon roll vad man säger på fyllan - även om man sluddrar igenom allt är det likadant dagen därpå. 

Spelar ingen roll vad det varit. 

Ett svek och därpå ett tyst missnöje?

En nära vän som slutat höra av sej?

Ett stort gräl, hårda ord och ett "jag vill aldrig någonsin se eller höra från dej igen"?

Murarna och avståndet är lika svart. Hur långsint är det okej att vara? Får man lov att mjukna? Inse att man gjorde fel, förstå och be om ursäkt. Försöka ta kontakt och prata? Säga att ja, jag var en idiot och det var du med. Vi behöver inte bli vänner igen om du inte vill, men kan vi inte bara bryta isen? Jag tänker på dej ibland, tänker du någonsin på mej? Minns du något av allt vi gick igenom, eller har du förträngt? Var jag verkligen en så dålig vän som jag minns? Snälla, bara antyd att jag inte var fullt så självisk..

Och jag har förändrats, jag är inte samma. Inte på långt när så instabil.

Kan känna en doft som påminner så starkt om någon jag verkligen hållit av. Kan ni känna samma om mej? Eller är jag bara utsuddad - något slags trauma? 

There was a time when I was lost in myself
You took my hand became my guide
There was a time you needed my help
I guess my Ego made me blind

Ojsan hoppsan, vad hände här? I'm such a sell-out ... -_-

Idag säger jag att jag ALDRIG kommer visa mej offentligt i detta plagg. För två månader sen sa jag förvisso att det var det absolut fulaste jag nånsin sett och att jag aldrig skulle ha en sån. Jag tycker fortfarande de är massivt fula, men det ser ju så myyyysiiiiigt ut!

Ibland är en dag sådär vansinnigt sugig och allting bara går käpprätt åt helvete. Men så hittar man plötsligt 80 spänn i sina ridbyxor och lyckas pressa fram ett litet leende. 

Nu ska jag till stallet och rida ut med musik i ena örat. Ta några djupa andetag och hoppas på att ångesten släppt lite när jag kommer hem igen. 

Istället för ljud 

är du stilla tyst 

och inte alls

här och nu. 

-

Jag granskar till och med mej själv

genom dina ögon 

och jag hatar det så. 

-

Jag vill inte att du ska se

alla märken på min hud.

Jag vill inte ens att du ska le

när jag säger att jag är ful.

-

Jag vill inte att du ska be

om att få röra vid min hud.

Jag vill inte ens att du ska se

min kropp när det är ljust.

-

Du har lärt mej allt jag kan

om att aldrig nånsin lägga sej i.

Du och jag kan stå i vårt hörn och blunda

det är ändå redan alldeles för sent. 

Det finns inget kvar att hålla fast vid

så du och jag kan stå i vårt hörn och undra

vad det var som gick fel - vad var det som gick fel? 

-

I tried so hard to make you smile

for once I tried to be myself

I made you scared, I made you cry

so I never tried again. 

- 

Gick ner till Burlövs Bostäder för att fråga hur många dagar man normalt står i kö innan man kan få en lägenhet. 

"Jaa, jag kan ju inte säga exakt, men nånstans mellan 1000 och 1200 dagar brukar det vara."

......och där kom det bälbekanta ljudet av ett hopp som krossades i tusentals små bitar. Jag .... har .... FEMHUNDRA!! dagar .... Do the math. 

Lär bli kvar i det här helveteshålet tills jag dör av orkeslöshet och depression. Jävla skit. 

Jag vet ju att jag borde gå ur sängen nu. Ta en promenad i solen och försöka piggna till. Diska lite och plocka undan i hallen, inspireras att få något gjort. Så kan jag säga det till min psykolog i eftermiddag, att jag faktiskt tog tag i något idag, även om jag egentligen bara ville ligga i sängen hela dagen och gråta.

Jag ska ... snart.