JAG FUCKING ORKAR INTE MED DET HÄR HELVETESSKITET LÄNGRE!

Det räcker nu, det fucking räcker. Jag orkar inte. Jag orkar inte. Jag fucking orkar inte. 

Jag tror det är med vänner, som med kärlek, att "bränt barn skyr elden". 

Ni talar om vänskap, jag stänger min dörr. 

Jag har länge trott att jag inte behövde någon, att alla vänder ryggen till någon gång, och man klarar sej med "bekanta" och "kompisar". Har inte vågat släppa in någon på livet, folk fick inte komma för nära...

Men även jag har funnit änglar. De är varken stalkers eller skithögar, jag tror inte mina ögon. 

Igår ringde Karro för att hon kände på sej att det inte var så bra här borta. Bekräftat när jag grät som en unge i luren när hon svarade. 

Det här förvirrade känsloschemat få gärna lov att lägga ner sitt projekt nu. Jag hatar att inte veta vad nästa minut kommer bjuda på. Just nu är jag kär i livet, förvaltningen ska ringa den här veckan och lova mej lägenhet, jag ska övningsköra två gånger, och snart få tid för uppkörning. 

Å andra sidan finns det fullt av mörka orosmoln också, och jag antar att tårarna kommer fortsätta att vara vardag. 

Peppar Krunis - Dålig på vardag. Kärlek som fan. 

Jag är så trött på livet, men hey! Tre timmars hetsgråt är ju liksom min grej, så varför inte? 

Frysdag i Höör, med Karro, Katarina och Almisen. Salukiringen hade rasspecial, och Alma var duktig hundiz, även om hon inte blev placerad. Fast kallt var det. 

SKKs i Hässleholm på lördag. Hoppas på bättre väder, ja. 

Låt det nu hända saker med lägenheten så jag kan bli lite pepp. 

Ändå sjukt aggressiv. Argh!

Jag visste att jag skulle må precis såhär pissrövdåligt idag. 
Ska upp till stallet igen och kvällsmata om en timme, och funderar på om jag inte bara ska sitta inne hos min blivande pålle resten av kvällen och andas in doften av dammig häst och tjära. 

Å andra sidan måste jag nog sova, för jag börjar jobba sju imorrn bitti. 

Jag har faktiskt köpt en soffa idag, och inte ens det kan få mej på bättre humör. 

Jag får bara spel på oroskänslor som är helt obefogade. Som jag VET är helt obefogade, och ändå kan jag inte låta bli att ha ont i magen och bita ner naglarna jag sparat så länge. 

Idag känner jag mej uppgiven igen, och jag vet att jag måste gaska upp mej. Ibland undrar jag om det bara är en svacka, eller om nåt är på väg tillbaka, men eftersom planen är att låtsas att allt är bra, så får jag ju skjuta bort dem tankarna.

Idag är det exakt tre veckor kvar till flytt. Det här kommer bli en av mitt livs största förändringar. Hela det här året bara vänder allting upp och ner. 

Det kanske är nu man ska börja leva? 

En sväng till kiropraktorn nu, märkte så tydligt igår när jag red Bess att jag är sned i lättridningen. Så fort jag satte mej ner blev det en heeelt annan liten hestapålle, som slutade bita fast i bettet, och var mycket lättare att manövrera vänsterbogen på. 

Det är dags att göra listor. Karro har gjort mej en budget, nu ska jag skriva upp vad jag behöver till nya lyan, samt att jag skulle behöva lista upp och bena ut lite saker som kommer hända/har hänt det här året så att jag kan få en lite mer positiv bild på livet nu. Det är svårt när man saknar sitt ex?

Det gäller att vara konstruktiv, och att låtsas är alltid bra. 

Man får ta vara på de få gånger man faktiskt känner sej stark.

Det här är helt jävla awesome och bara WOW!!

Den första lägenheten jag tittade på, etta på 36 kvm, var ju pytteliten. Badrummet var hyfsat fint, med stort badrumsskåp, annars inte så mycket att hänga i granen. 

Den andra, 44kvm-ettan brevid Annika .. var en tvåa? Men det gjorde ju ingenting. Badrummet var inte riktigt lika fint, golvet i hallen var SUPERFULT, men gud vilken charmig liten lägenhet. Så den ville jag ha :)

Det är ingen annan som tittat på den, förvaltningstanten ska ringa mej nästa vecka igen, och hon kunde inte se någon anledning till att jag inte skulle få den. Själv försökte jag få henne att lova att den garanterat skulle vara min oavsett, men det ville hon visst inte. Då hade jag säkert stämt henne om det inte blir så, och det ville hon väl inte riskera. 

Vi siktar på inflyttning 1:a juni i så fall. Jag är superstirrig av förväntan. Låt nu bara allt gå bra, så det verkligen blir av :D

Vaknade med ännu mer magont än jag hade när jag somnade. Gick en liten runda med Poppi, som var jättestirrig över andra hundar, nu när hon inte har lekt på hur länge som helst. Det får man inte när man är opererad.

Hur som helst. Kom tillbaka hem och ringde visningsgubben. Han svarade!! Och jag ska kolla på lägenheterna kvart i tio, alltså om 35 minuter. Jag är sjukt nervös, tänk om de är helt skrunkliga? Fula, och luktar som om någon rökt där inne i tjugo år?

Shit Mia för fan, bara andas nu.. Gå och ta en rani-Q och ät lite frukost, så är det lagom att göra sej i ordning och cykla iväg. Mina ben kommer skaka. hihihi!

Hoppas jag kan slippa magsmärtan när allt är i ordning igen.