Har pratat med Linda på msn ett tag nu. Kommit på bättre tankar. Det är som hon säger; jag kan det här! Jag vet hur man ska göra för att må som sämst, och när man känner att man inte är värd någonting så trycker man ner sej själv så långt det bara går i den skiten. 

Men nu ska jag koka lite kaffe, äta en macka och gå ut med Poppi. Laga potatisgratäng ikväll, och städa upp här hemma imorgon. 

Tänkte för första gången på länge skriva något positivt här. 

Idag ska jag och Annika till Hööks. Det ska bli trevligt. 

....... Ja, det var det. 

Sen har jag de fantastiskt underbara vuxen-nybörjarna ikväll, Och jo, jag blir faktiskt lite varm i hjä'rtat när jag tänker på dem.. =)

Allt känns fortfarande så smutsigt och äckligt. Jag tappar greppet fullständigt. Flyter omkring med flackande blick. Dagarna är ångestfyllda och nätterna innehåller bara mardrömmar. Inatt har jag sovit elva timmar. 

I mitt huvud är allting visset, och jag hatar verkligen att känslan av att inte kunna riktigt glädjas är tillbaka. Vill gömma mej och aldrig komma fram. 

Den enda människa som någonsin älskat mej så mycket att han stått ut med mitt fucked-up'ande 24/7 stöter jag bort. Varför är livet så orättvist? 

Det finns en tjej här på gården som terrar mej för att jag alltid tar hem "nya killar". Dessa är ju då mina KOMPISAR, men det tycks inte hon fatta. 

Idag såg hon Perlan lämna av mej efter att jag hållit honom sällskap när han käkade. Hon säger, lite småspydigt: 
"Hallå, fin kille!"

Varpå jag försöker vara snabb och svarar, lika spydigt:
"Det är inte min!" 

Would you like som epic to that fail?

Jag hoppas verkligen att hon är för ung för att inse hur det där faktiskt lät.. 

Så sjukt. Så längesen. Så rent. Sån känsla. 

Det är tillbaka. 

Hade helt glömt. 

Jag förlorade slaget. 

Det blir inte bättre. Det blir fanimej inte bättre nån jävla stans. Usch, vad jag hatar det. Trodde att jag blivit bättre, trodde inte på dem när de sa att det alltid skulle vara såhär. Kanske gör det nu? Kanske helt enkelt inte orakar? 

Idag har jag gjort bra saker, Jag har tvättat sex maskiner (den ena innehöll iofs bara ett linne, HEJ miljöbov!), diskat lite grann .. väldigt lite.. men ändå. Bara att få undan all tvätt var stort för mej. 

Känner så jävla hårt för ett bakslag. Messed up. 

Att jag ens gick upp ur sängen imorse var en jävla viljornas kamp i mitt huvud. Jag hatar mitt liv. 

Trodde inte jag skulle orka rida idag heller, men det gjorde jag.. Tvingade mej till det. Klättrade lite i backarna, hoppade ett par skutt i parken. Lilla banken ett par gånger, lilla cementröret och så tvättrullen. Pyttehinder, men pålle tyckte det var kul. Trevligt att jag kan göra någon glad i den här världen i alla fall. Ser dåligt ut på den fronten annars. 

Bara fucking fel allting. Hela tiden. Far åt helvete bara. 

Så jävla sämst. Pallar inte. Säger det ofta nuförtiden kanske? 

Ont i hela kroppen idag, är grymt fucked up i huvudet och vill bara gömma mej och komma fram om typ .. jättelång tid. När jag kan sluta göra misstag, sluta upp med att inte veta, och sluta vara så jävla mongo. 

L hjälpte mej hem inatt, vi satt på trappan vid länsstyrelsen i nästan en timme, med undantag av alla mina kräk-pauser. Väntade på bussen. Jag grät och sluddrade och var allmänt miserabel. Att man över huvud taget kan stå ut en mej är helt obegripligt. Väl hemma blev jag itvingad mackor och vatten. Det var längesen jag grät och spydde såhär mycket. Suuuuck.. Så jävla smutsigt.

Och idag vill jag bara fucking dö .. Obalans i tillvaron, nåt så fruktansvärt. Ingenting känns meningsfullt. Alls. 

Jag vill säga "jag är hungrig, men jag har ingen mat hemma". Det hade dock varit ljug. Jag har mat hemma, men det mesta finns i frysen, vilket betyder att det på ett eller annat sätt måste tillagas. 

Varma mackor it is, med andra ord. Sen dö i soffan och slötitta på tv eller läsa en bok. Nu tänker jag nämligen läsa om serien om Georgia Nicolson. Det var evigheter sen jag läste dem böckerna och nu ska jag köpa den senaste och då måste jag ju givetvis läsa om alla igen. 

Titan och jag var inte alls kompisar idag, utan det var mycket krig och lite kärlek. Det borde jag väl iofs kunnat lista ut eftersom jag är så grymt tom i huvudet efter att ha suttit och gråtit hos kokodoktorn i 45 minuter imorse.

I vilket fall som helst så red jag sinnessjukt dåligt, och då blev han arg på mej. Jag blev i gengäld arg på honom för att han inte fattade vad jag menade. Då försökte han skala av mej mot väggen istället, så blev jag arg för det och sporrade honom i sidan, vilket i sin tur gjorde honom ännu argare. Pannkaka!!! Tillslut fick jag inse mitt nederlag, erkänna för mej själv att alltihop från början var mitt fel, och skritta av istället. Stackars häst. Det går bättre nästa gång.