Som om mitt liv inte redan var tillräckligt bedrövligt, hittade jag en fågelunge på vägen hem. Den var benvit med svarta prickar och spatserade runt på trottaren hur som sött som helst. Tyvärr upptäckte jag för sent att det var en fiskmås. Jag sprang för livet i mina flipflops medan de vansinniga måsföräldrarna strörtdök mot mitt huvud. Deras rasande skrik antydde att de ville slita mej i stycken. Fy tusan! Håll bättre koll på era barn istället, fågelskrällen.  Varför jag sprang, och inte bara hoppade upp på cykeln - som jag klivit av när jag såg fågelungen - är jag inte helt säker på. Det var nog instinkten som sa att jag inte skulle lyckas med det på ett tillräckligt skyndsamt sätt i tajt klänning och flipflops. Om jag hade trillat i det läget hade jag garanterat fallit offer för dem arga måsföräldrarnas tyranni. Nu kom jag lyckligtvis undan med skinnet i behåll.

Imorse lyckades jag i alla fall komma ner i källaren för att boka en tvättid. Jag gick genom vinden och tog hissen i andra trappan. När jag bokat min tid frågade jag Barnen-som-alltid-tvättar (det är samma tjej som antyder att jag ligger med alla killar jag "släpar" hem, vilket faktiskt inte är sant!) .... i alla fall, jag frågade hur de kommit ner i källaren. De hade använt hissen som vanligt, och sa att deras nyckel funkade utmärkt. Jag var ju då tvungen att prova, och det gick. Jag hade helt enkelt inte haft tillräckligt med finess när jag lirkade. Suck.. Ja, då får jag tvätta imorgon åtminstone, det blir ju kul. 

Nu ska jag få tag i Malin, hon ska med mej till stallet.