Aaaah, så fucking fed up!! Ska bli skönt att komma hem till Annica imorgon för ett update-möte! Roligt roligt att höra vad helgen har bjudit på. 

Själv är jag frustrerad för att S är så jääävla dålig på att svara när jag skriver. Och massa andra saker - som att min lägenhet inte städar sej själv, eller att jag hatar idioterna så in-i-bomben mycket att jag gladligen skulle vridit nacken av dem efter att ha bankat skiten ur deras skrev med en spikklubba...

Trodde inte att det skulle röra mej i ryggen, men fuck you så jävla mycket. 

Lite arg. Så är det. 

Det finns ingen anledning att knyta nya band med folk. Det är inte lönt, eftersom det inte spelar någon roll. "Vi hörs"  är en stor lögn, och även om jag försöker höra av mej till folk så svaras det inte. Är jag äcklig? Outhärdlig? Vad är det med mej som gör att man inte vill svara på sms eller i telefon? Eller på skype, för den delen. Eller är jag för oupptagen för att fatta att alla andra är jätteupptagna? 

Det är grymt påtagligt idag, och jag känner mej mer övergiven än på länge. Tankar är inte känslor, och bara för att man KAN tänka rationellt och VET att man faktiskt har fina vänner som bryr sej så betyder inte det att man automatiskt slutar fucka i sin hjärna. 

Jaaaja, pratar mycket med min psykolog om just sånt här, och vi ska börja ta tag i det nu.

Det är inte lätt när det är svårt.