Äntligen tyst utanför, och jag börjar känna mej lite lugnare i sinnet. Det har varit mycket de senaste dagarn. Hunter väckte mej klockan sex imorse och ville gå ut. Han nöjde sej inte med att bli utsläppt på gräsmattan för att kissa, utan klockan sju skulle jag tydligen väckas igen. Då gav jag upp och tog med honom ut på en promenad. Poppi fick stanna hemma, hon orkar ändå inte gå ut så tidigt. 

När han blivit hämtad så körde jag hem till Hannes. Vet inte hur många gånger jag varit där hemma, men jag har aldrig klört dit själv i alla fall, så jag kom vilse två gånger, och var rasande när jag kom fram. Vi gick till parken med våra trötta hundar, och tjockade BK sen. 

Stallet efter det, sen en promenad till spillepengen med Annica, Jessica och Dio (och Poppi). Sen var jag ett vrak när jag kom hem. 

Jag är fortfarande ett vrak, men inte lika mycket. 

Orkar inte att jag alltid blir så jävla täppt i näsan när jag gråter nu för tiden. Det har tagit år av träning för att lära mej att låta tårarna forsa utan att det blir fulgråt. Det är endast okej att fulgråta om det har hänt något riktigt fruktansvärt. Skrynklar man ihop sitt ansikte till fulgråt så har man tappat all kontroll, och därmed även sin värdighet. Jag kan liksom inte hjälpa att jag gråter, jag är en väldigt emotionell (och labil...) person. Därför måste man lära sej behärska konsten att gråta med stil. Det är det som kallas "att göra det bästa av situationen". Jag som tidigare skrivet utvecklat detta till en konst. Folk har bland annat uppmärksammat att jag kan gråta utan att mascaran rinner (har aldrig ägt en vattenfast mascara) och utan att bli röd och svullen i ögonen. (Detta gäller då "normal" gråt, alltså inte om det hänt något fruktansvärt, så att fulgråt är det enda möjliga.) 

Men hur ska man kunna gråta med stil om man är täppt i näsan? Så jag får väl börja jobba på operation nästäppa nu, och försöka reda ut detta. 

Varför måste dem jävla idioterna alltid spela sin äckliga höga musik bara precis dem gånger som jag mår riktigt pissdåligt?? Jag vill bara springa ner och strypa någon (alla) med pianotråd. 

Jag kommer inte ner i källaren, och kan därför inte vare sej boka en tvättid eller tvätta. Man måste vrida om nyckel i hissen för att ner, och det funkar helt plötsligt inte längre. Dessutom har källardörren på utsidan klyddat i evigheters evighet, så där kommer man inte heller in. Enda sättet att komma in i källaren är därför genom garaget, och det har jag inte nyckel till. 

Snilleblixt!! Den andra trappans hiss kanske funkar? Min nyckel går ju till den också.. Måste prova det imorgon, orkar inte nu. 

Fick dessutom ett damputbrott på Poppi innan. Dåligt samvete för det, och jag pallar inte med detta livet. 

Sova som fan .. eller vänta - jag har ju inga rena lakan.. jag kan ju alltid lägga ett påslakan på sängen och hoppas att jag inte ska vrida runt så mycket inatt. 

Fyfan i helvete vad jag hatar mitt liv!