Det finns ingen anledning att knyta nya band med folk. Det är inte lönt, eftersom det inte spelar någon roll. "Vi hörs"  är en stor lögn, och även om jag försöker höra av mej till folk så svaras det inte. Är jag äcklig? Outhärdlig? Vad är det med mej som gör att man inte vill svara på sms eller i telefon? Eller på skype, för den delen. Eller är jag för oupptagen för att fatta att alla andra är jätteupptagna? 

Det är grymt påtagligt idag, och jag känner mej mer övergiven än på länge. Tankar är inte känslor, och bara för att man KAN tänka rationellt och VET att man faktiskt har fina vänner som bryr sej så betyder inte det att man automatiskt slutar fucka i sin hjärna. 

Jaaaja, pratar mycket med min psykolog om just sånt här, och vi ska börja ta tag i det nu.

Det är inte lätt när det är svårt.  

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Har du den där känslan?  Jag menar den där känslan  av att någonting  avgörande hände  när jag var ouppmärksam.  Att någonting försvann.      Igen så är det här det hamnar när det är alldeles, alldeles för mycket. Jag har pushat m...

Kan inte sova. Det snurrar i min skalle. Det är vinter nu och med vintern kommer tröttheten, oron, desperationen. Det här är dessutom första vintern på ÅTTA år som jag inte är heltidssjukskriven. Har alltså ett jobb jag måste gå till och kan inte b...

  Trots all höstdepp så känner jag mej ändå rätt bortskämd.  Folk gormar om att veden är slut överallt men här sitter jag och väntar på ett lass från min bästa granne som spar sin ved att sälja till oss i området.Sitter på mitt kontor, tillika gä...

Lamslående ångest. Igen, igen. Att vänta på besked, fyfan. Ovisshet är den värsta känslan. Den värsta ångesten. Politiken. Sjukskrivningen. Försäkringsbolaget. Jobbet. Vill bara fucking veta. Nu. Jag orkar inte. Jag. Fucking. Orkar. Inte. D...