Var hos min psykläkare idag, och fick ny medicin utskriven. Det är första gången på fyra år som jag sätter igång att medicinera igen, och jag kände hur all stolthet bara rann ur mej. Kände mej besudlad på nåt sätt, när jag stod på apoteket och bad om att få ut min startask med Fluoxetin. Fått ett nytt recept på theralen, ifall jag skulle behöva mot ingångsbiverkningarna. 

Jag har varit så stolt över att jag klarar mej utan medicinen, att jag lyckas hålla mej flytande ändå. Vilket egentligen har varit en lögn, eftersom jag faktiskt har mått jävligt dåligt. Jag var bara så avtrubbad på sertralinen att jag inte vågat gå tillbaka. Jag känner hellre för mycket än inget alls. 

Är vettskrämd för att börja på Fluoxetinen nu, men känner att jag har ett bra stöd från min läkare, så det ska nog gå bra. Får samtalskontakt också, så det känns okej I guess.. 

Känner mej sjukt på tvären idag. Psykläkaren säger att jag måste äta. Vadfan då för? Viljket jävla fjanteri...