Egentligen har jag bara gjort en enda sammanfattning av ett år tidigare, det var 2007 som jag sammanfattade i bilder. 

2012 tänker jag nu sammanfatta i text, för det här har varit ett otroligt viktigt år, med många milstolpar. Det här var året då jag till slut insåg att JAG KAN!

Jag gick in i det här året med fullständig lycka. Hade lämnat så mycket destruktivt kaos bakom mej efter 2011, jag hade allt att se fram emot. Skulle äntligen få flytta ifrån helvetet på Lundavägen, komma tillbaka till Rinnebäck, till lugnet och harmonin. Dessutom bli sambo, och lyckan var total. 

Tyvärr höll det inte länge, och redan i mars flyttade Zolle härifrån igen. Så går det när allting går alldeles för snabbt. Inget ont som inte har något gott med sej, och en awesome vänskap utvecklades ur det istället. 

Här insåg jag att det var dags för en stor förändring. Jag började rannsaka mej själv ordentligt och blev plötsligt plågsamt medveten om mina brister. Gick ner mej en period, för att sen sakta men säkert börja klättra uppåt. Började förändra saker.

Gav mej ut och sprang, och klarade under sommaren av att springa en hel mil, något jag förut bara helt enkelt bestämt mej för att det var omöjligt. Under hösten tog jag milen under 60min.

I samband med löpningen så slutade jag röka, vilket visade sej vara löjligt enkelt! 

Tillbringade mina söndagar tillsammans med extrahunden Sting, och under tre månaders tid lärde vi varandra extremt mycket. 

Sommaren bjöd på en jätteförändring på jobbet, som enbart var till det bättre.

I augusti fick jag tyvärr fatta det tråkiga beslutet att ta bort min gamle Samaya-katt. Jag hade kämpat hela året med hennes beteendestörning, och gjort allt jag kunnat för att göra livet drägligt för henne. Trots att jag var ledsen lyckades jag ändå vara lite stolt över mej själv över att jag gjort rätt.

När hösten kom vågade jag mej ut på tävlingsbanorna med Loppan, och vi plockade titel i vår första klass i rallylydnad, och tredje tävlingen vi genomförde fick vi stå högst upp på prispallen. Av 26 ekipage var vi det enda över 90 poäng och jag var så stolt så jag skulle kunna spricka. 

Eftersom jag mått väldigt dåligt under årets lopp, tog jag till slut tag i mej själv och ringde öppenvården. Fick en tid i december, och satte igång en ny process. 

Har också sorterat bort ett par destruktiva relationer och energitjuvar ur livet, sårat några grymt mycket, och lärt mej att vårda mina närmsta vänner bättre. Lärt mej sätta mej själv i ett främre rum, att lyssna på min kropp. Har över lag blivit mer uppmärksam, mer harmonisk. Har fått upp ögonen för sånt som är vackert, och faktiskt viktigt. 

December har varit en fantastiskt underbar månad. Jag och Annica har tillbringat en enorm mängd timmar tillsammans. Jag har varit lycklig hela jävla månaden, jag har mått bra på riktigt. Mitt liv har varit vackert, spännande och grymt givande. Visst har jag mått jävligt dåligt också, men det spelar kanske inte så stor roll som jag tidigare trott. 

Jag går in i 2013 med nytt hopp. Vet precis vilka lärdomar jag ska ta med mej, och vad jag ska lämna bakom mej.  För första gången på länge (kanske någonsin?) är jag fullkomligt lugn med framtiden. Jag har gjort vad jag kunnat för att påverka det som kan påverkas. Resten är upp till kosmos och andra människor i mitt liv, människor jag har fullt förtroende för. Styrkan som omger mej i människorna jag tycker om är helt fantastisk. 

Går in i 2013 med de vackraste av människor och djur runt mej, kanske inte just på plats här hemma, men alltid i tanken. 

Tack för att ni finns. Tack för att ni gjort mitt år till det bästa någonsin, och tack för att ni vill vara med mej nästa år också. Tack för allt vackert ni ger mej, för all värme ni omger mej med och all kärlek och omtanke jag får. 

Nästa år är vårt. Min Annica, min Hannes och alla ni andra fantastiska människor.

(Och du särskilt vackra, som säkert vet vem du är, om du skulle råka läsa detta någon gång.

Det kommande året är ditt, och jag hoppas att jag får fortsätta dela mina regnbågar med dej.) 

Du gick sakta nerför gatan 
Och det mörknade och blev kallt 
Men jag hade din värme kvar i ryggen 
och jag såg dig överallt 
Det var så det var 

Som om stämningen fanns kvar 
när mörkret lagt sig dunkelt över stan 
Som en känsla i förvar 
Som i trans blev jag harmonisk och human